Bra ledarskap i fem punkter
Idag träffade jag en riktig eldsjäl.
Hon flammar och brinner så starkt för sitt område att hon beskrev sin frustration med förvaltning och dålig ledning som ständiga blåmärken på armarna, för att till och med dörrarna öppnar sig för långsamt.
Jag har träffat på många sådana människor genom åren. De segaste knatar på, år efter år. Endel brinner ut och ger upp.
Trögheten, den finns förstås både i det offentliga och i privata företag, men i det offentliga händer det ganska ofta att den politiska nivån, lagstiftningen, och verkställigheten är ur fas, och då blir det ingenting, dubbelt upp.
Alldeles för ofta är det ledarskapet som fallerar. Det finns chefer som är rena psykopater, som sitter på sina poster för att kunna kontrollera och utöva makt över andra. I deras företag och på deras avdelningar förgås människor.
Det finns chefer som sitter av tiden, som uppnått en position eller platå, och tycker att de kan slå sig till ro där bara de inte gör några större fel. På de platserna händer ingenting, utom att dammet lägger sig i högar kring visionerna.
Det finns chefer som saknar kompetens, som helt enkelt har tagit på sig alldeles för stora skor, men saknar förmågan att bedöma vad de inte kan. Denna egenskap är dessvärre ofta kopplad till en överto på organisationsförändringar.
Mitt recept för ett gott chefskap är följande:
1. Se människorna, men gör jobbet.
En bra chef är empatisk och lyhörd och fångar upp problem, men trasslar inte in sig i privata konflikter.
2. Se till att strukturen fungerar. God administration är viktig.
3. Fokusera på dem som strävar framåt. Låt inte dem som vill minst sätta agendan. Uppmuntra. Säg ja mycket oftare än du säger nej.
4. Driv på. Ha visioner. Det är det en chef är till för, inte att straffa och kontrollera. Om du tappar sugen gör alla andra det också.
5. Rotera. Det är inte bra att hålla på med samma sak för länge.
Se där. Summan av min erfarenhet som chef, i fem punkter.
Och nej. Det är inte krångligare än så, men det är svårt.
Hon flammar och brinner så starkt för sitt område att hon beskrev sin frustration med förvaltning och dålig ledning som ständiga blåmärken på armarna, för att till och med dörrarna öppnar sig för långsamt.
Jag har träffat på många sådana människor genom åren. De segaste knatar på, år efter år. Endel brinner ut och ger upp.
Trögheten, den finns förstås både i det offentliga och i privata företag, men i det offentliga händer det ganska ofta att den politiska nivån, lagstiftningen, och verkställigheten är ur fas, och då blir det ingenting, dubbelt upp.
Alldeles för ofta är det ledarskapet som fallerar. Det finns chefer som är rena psykopater, som sitter på sina poster för att kunna kontrollera och utöva makt över andra. I deras företag och på deras avdelningar förgås människor.
Det finns chefer som sitter av tiden, som uppnått en position eller platå, och tycker att de kan slå sig till ro där bara de inte gör några större fel. På de platserna händer ingenting, utom att dammet lägger sig i högar kring visionerna.
Det finns chefer som saknar kompetens, som helt enkelt har tagit på sig alldeles för stora skor, men saknar förmågan att bedöma vad de inte kan. Denna egenskap är dessvärre ofta kopplad till en överto på organisationsförändringar.
Mitt recept för ett gott chefskap är följande:
1. Se människorna, men gör jobbet.
En bra chef är empatisk och lyhörd och fångar upp problem, men trasslar inte in sig i privata konflikter.
2. Se till att strukturen fungerar. God administration är viktig.
3. Fokusera på dem som strävar framåt. Låt inte dem som vill minst sätta agendan. Uppmuntra. Säg ja mycket oftare än du säger nej.
4. Driv på. Ha visioner. Det är det en chef är till för, inte att straffa och kontrollera. Om du tappar sugen gör alla andra det också.
5. Rotera. Det är inte bra att hålla på med samma sak för länge.
Se där. Summan av min erfarenhet som chef, i fem punkter.
Och nej. Det är inte krångligare än så, men det är svårt.
Kommentarer
Skicka en kommentar