Det finns andra kulturbärare
Mitt i tillfredsställelsen som kommer av ett nystädat hem och vetskapen att det är fredag imorgon, grips jag av en väldigt irritation.
Det är när jag läser ytterligare ett inlägg i den stora julkyrko-debatten, om hur små barn minsann inte far illa av en gudstjänst en gång i året, och kulturen och myset och finheten.
Nog är det väl fan (ursäkta ordvalet) att en gudstjänst inte skulle ha ett religiöst innehåll. Där jag kommer ifrån betydde det någonting med Gud och Jesus att gå i kyrkan, och om det inte längre gör det förstår jag faktiskt inte varför den finns.
Jag har inget emot kyrkor och församlingar, lika lite som jag opponerar mig mot moskeer eller tempel. Jag förstår och uppskattar (delvis) kyrkornas betydelse som kulturbärare. Jag tycker det är fint och bra om föräldrar som känner det så tar sina barn till kyrkan (det är ju de facto inte så många som gör det).
Det jag faktiskt inte begriper och som jag efter denna debatt aktivt börjar bli irriterad på, är den självgodhet med vilken en del (absolut inte alla) förespråkare av kyrkobesök hanterar frågan.
Som att: "Julkyrka är fint. Det är fint för att det är fint. Lite religion har väl aldrig skadat."
Ja. Så är det kanske. Men om man inte vill. Om man tycker att religiösa ceremonier inte har en plats i en kommunal verksamhet i ett multikulturellt och multireligiöst och sekulärt samhälle.
Om man tycker att personalen har mycket nog med sina stora barngrupper, sina barn med särskilda behov, sina dysfunktionella föräldrar och sina ständigt krympande ramar.
Jag tycker att religionsundervisning har sin givna plats i våra skolor, och att kristendomens historia är en del av vår historia, vår konst, vår musik och vår arkitektur. Som en del av vår kultur och vårt samhälle.
Men, det har också det kritiska tänkandet, religionsfriheten, arbetarrörelsen, feminismen, humanismen och popmusiken. Bara för att nämna några saker som är viktigare för mig.
Nå. Därmed var det sagt.
Det är när jag läser ytterligare ett inlägg i den stora julkyrko-debatten, om hur små barn minsann inte far illa av en gudstjänst en gång i året, och kulturen och myset och finheten.
Nog är det väl fan (ursäkta ordvalet) att en gudstjänst inte skulle ha ett religiöst innehåll. Där jag kommer ifrån betydde det någonting med Gud och Jesus att gå i kyrkan, och om det inte längre gör det förstår jag faktiskt inte varför den finns.
Jag har inget emot kyrkor och församlingar, lika lite som jag opponerar mig mot moskeer eller tempel. Jag förstår och uppskattar (delvis) kyrkornas betydelse som kulturbärare. Jag tycker det är fint och bra om föräldrar som känner det så tar sina barn till kyrkan (det är ju de facto inte så många som gör det).
Det jag faktiskt inte begriper och som jag efter denna debatt aktivt börjar bli irriterad på, är den självgodhet med vilken en del (absolut inte alla) förespråkare av kyrkobesök hanterar frågan.
Som att: "Julkyrka är fint. Det är fint för att det är fint. Lite religion har väl aldrig skadat."
Ja. Så är det kanske. Men om man inte vill. Om man tycker att religiösa ceremonier inte har en plats i en kommunal verksamhet i ett multikulturellt och multireligiöst och sekulärt samhälle.
Om man tycker att personalen har mycket nog med sina stora barngrupper, sina barn med särskilda behov, sina dysfunktionella föräldrar och sina ständigt krympande ramar.
Jag tycker att religionsundervisning har sin givna plats i våra skolor, och att kristendomens historia är en del av vår historia, vår konst, vår musik och vår arkitektur. Som en del av vår kultur och vårt samhälle.
Men, det har också det kritiska tänkandet, religionsfriheten, arbetarrörelsen, feminismen, humanismen och popmusiken. Bara för att nämna några saker som är viktigare för mig.
Nå. Därmed var det sagt.
Nånting jag har reagerat över i denna debatt är att de flesta tycker att det är föräldrarnas roll att föra barnen till julkyrkan. Nu är det ju bara så att tar du med ett barn i lekisåldern till julkyrka hamnar du kanske om du inte är långt före din td att stå eller trängas, det upplever jag alltid. Prästen predikar kanske mera för vuxen publik vilket gör att barnet tappar intresse, Jag har så många positiva upplevelser när mina barn och barnbarn kommit och berättat att dom besökt kyrkan där dom berättade om Jesu födelse och de fick pepparkakor och allt var mysigt, det går inte att jämföra med nån annan upplevelse som teater o liknande. Om orsaken till detta är andra skäl än tiden tycker jag även att nyinflyttade med en annan tro inte tar skada av att få se hur vi firar julen vi arbetar ju med att att alla religioner skall omfamna varandra så varför inte även här. Om jag får säga min mening tycker jag att det finns mycket annat att bry hjärnan med än en sånhär bagatell. Jag hoppas att barnens besök i kyrkan skall få fortgå ingen tar skada.
SvaraRadera