Avsked, avsked, avsked

Under de två senaste åren har livet varit fullt av avsked. Älskade personer, älskade platser, älskade grupper och sammanhang.

Jag har insett att det inte alls står mig tusende åter, för att de som försvunnit varit de enda, unika i sitt slag.
Mamma och mummu. En arbetsplats, frivilligt frånträdd men djupt saknad. En livskamrat. Kära grannar och barn man först sett som en rundad mage. Och en dotter, som följt sina bröder ut i världen.

Jag visste inte att denhär sorgen över att allt är precis som det ska vara, skulle vara så djup, så glädjefylld och så melankolisk. Jag förstod inte att livet faktiskt tar slut när barnen flyttar hemifrån, och att ett helt annat börjar. Att det är ett steg som aldrig går att backa, för att den som kommer hem igen kommer från en annan plats, till en annan plats.

Ibland går jag in i min dotters rum och klappar filten som ligger på hennes säng. Sen måste jag gå ut igen, snabbt.

Sen tänker jag på hur det är och varit när pojkarna kommit hem. Hur de är som hundar som ska lägga sig, rumstrerar om, kollar kylskåpet, rycker i dörrar tills stunden kommer när de kan sätta sig ner, när allt är som det ska vara.

Den stunden får man också.

En familj är en märklig sak. Den är i tid och i plats, men allra mest i minne och längtan. Tillbaka till en tid som när man levde den var mest fiskpinnar och potatismos och ett köksbord man aldrig hann torka av ordentligt.

Det var tufft att vara ung och växa upp. Man var rädd mest hela tiden. Att bli äldre tycks vara att förlora sin beständighet och än en gång tvingas till förändring.
Förmodligen är det en bra sak.



Kommentarer

  1. Unknown8 september 2017 kl. 21:46

    Många känner nog igen sig i din beskrivning

    SvaraRadera
  2. Unknown9 september 2017 kl. 10:25

    Fint, så sant. Kram Ulla

    SvaraRadera
  3. Begrunderskan9 september 2017 kl. 11:39

    Så är det Nina...livet.Aldrig statiskt utan en enda lång tidslinje av förändring. Skillnaden är väl kanske att vi inte uppfattar den "första halvan" som förändring. Den upplevs kanske mer som det positiva ordet "utveckling"...? Medan den halvan som innehåller mer eller mindre naturliga avsked upplevs som "förändring". Förändring är ett mer laddat ord..som kan innehålla sorg över att förlora det som var, och rädsla för det man vet väldigt lite om...Jag ser en skillnad i orden...men inser någonstans samtidigt att de borde byta plats på min livslinje. Det är nu jag får tid att utvecklas lite mer själviskt ...som människa med den samlade klokskap och erfarenhet jag skaffat mig i förändringsfasen. Livet övergår i andra andningen...barnen tassar vidare på sina livslinjer och jag går vidare på min. Men de fortsätter för evigt att vara parallella på sätt eller annat. Jag avslutar min reflektion med att önska dig "God fortsättning" ��

    /Inger

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer