När demokratin kör ner i kärret
Jag är rädd för nazisterna. För Alternativ för Sverige, Nordiska motståndsrörelsen och allt vad de nu heter, dessa flaggviftande, marscherande och fradgade fanatiska grabbar, med sina machomaner och sitt förakt.
Inte rädd för min egen fysiska person. Inte rädd för det som händer idag.
Skräckslagen inför den tid som kommer, där inte längre Sverigedemokraterna eller Sannfinländarna är det yttersta alternativet, utan där organisationer som öppet förespråkar och använder våld mot sina meningsmotståndare är det nya normala.
Jag, som ägnat de senaste tio åren åt att i tal, skrift och handling motarbeta denna utveckling med mina bästa och vassaste argument, med kunskap, statistik och den humanism som är min religion - jag finner mig rådlös.
Hur, hur ska jag få fram min vädjan till alla som aningslöst eller anande eller fullt medvetet röstar in inte bara rasister utan nazister.
Ska jag ropa:
Snälla, gör inte detta. Vi har varit på den här vägen förut, och den slutar alltid illa.
Den slutar i koncentrationsläger, i gaskamrar, i utrensningar. När den tiden kommer är ingen trygg. Då hjälper det inte att du är vit och infödd. Du kanske är lesbisk. Din dotter kanske är det. Du kanske har ett jobb som någon annan vill ha, som anger dig med ett påhittat förflutet. Du får finna dig i att spionera på dina grannar, vara rädd för dina egna barn, se en totalitär stat sätta allt snävare gränser för vad som är normalt och riktigt.
I Ursula K LeGuins fina fantasytrilogi beskriver hon den tid som kommer när mörkret och ondskan sänker sig som den långa tystnaden. Och hon skriver: "Även i mörkret finns stjärnor". Historien tar inte slut för att mörkret sänker sig, men så många far illa, så många dör innan det blir en vändning.
Snälla ni, människor, som är missnöjda med politiken eller känner er lurade och marginaliserade, eller bara är förbannade på någon annans verkliga eller påhittade privilegier.
Jag tror inte att ni är onda människor. Välj inte ondskan. Välj den tråkiga, resonliga medelvägen, den som ännu ger möjlighet till dialog. Välj medkänslan. Välj samarbetet.
De riktiga problemen handlar om miljön, om jobben, om att vårda våra äldre, inte om hudfärg, etnicitet eller religion. Låt er inte luras.
Kvinnor ska inte tillbaka till spisen. Homosexuella ska inte in i garderoben. Flyktingbarn ska inte drunkna på Medelhavet. Välfärden ska inte demonteras.
Snälla. Välj en annan väg.
Inte rädd för min egen fysiska person. Inte rädd för det som händer idag.
Skräckslagen inför den tid som kommer, där inte längre Sverigedemokraterna eller Sannfinländarna är det yttersta alternativet, utan där organisationer som öppet förespråkar och använder våld mot sina meningsmotståndare är det nya normala.
Jag, som ägnat de senaste tio åren åt att i tal, skrift och handling motarbeta denna utveckling med mina bästa och vassaste argument, med kunskap, statistik och den humanism som är min religion - jag finner mig rådlös.
Hur, hur ska jag få fram min vädjan till alla som aningslöst eller anande eller fullt medvetet röstar in inte bara rasister utan nazister.
Ska jag ropa:
Snälla, gör inte detta. Vi har varit på den här vägen förut, och den slutar alltid illa.
Den slutar i koncentrationsläger, i gaskamrar, i utrensningar. När den tiden kommer är ingen trygg. Då hjälper det inte att du är vit och infödd. Du kanske är lesbisk. Din dotter kanske är det. Du kanske har ett jobb som någon annan vill ha, som anger dig med ett påhittat förflutet. Du får finna dig i att spionera på dina grannar, vara rädd för dina egna barn, se en totalitär stat sätta allt snävare gränser för vad som är normalt och riktigt.
I Ursula K LeGuins fina fantasytrilogi beskriver hon den tid som kommer när mörkret och ondskan sänker sig som den långa tystnaden. Och hon skriver: "Även i mörkret finns stjärnor". Historien tar inte slut för att mörkret sänker sig, men så många far illa, så många dör innan det blir en vändning.
Snälla ni, människor, som är missnöjda med politiken eller känner er lurade och marginaliserade, eller bara är förbannade på någon annans verkliga eller påhittade privilegier.
Jag tror inte att ni är onda människor. Välj inte ondskan. Välj den tråkiga, resonliga medelvägen, den som ännu ger möjlighet till dialog. Välj medkänslan. Välj samarbetet.
De riktiga problemen handlar om miljön, om jobben, om att vårda våra äldre, inte om hudfärg, etnicitet eller religion. Låt er inte luras.
Kvinnor ska inte tillbaka till spisen. Homosexuella ska inte in i garderoben. Flyktingbarn ska inte drunkna på Medelhavet. Välfärden ska inte demonteras.
Snälla. Välj en annan väg.
Kommentarer
Skicka en kommentar