Evakuera Moria. Genast.

För drygt tre år sedan var jag på semesterresa till grekiska Lesbos. Det var en underbar resa med en god vän. Maten var fantastisk, naturen fascinerande, och strandlivet som det är när man är ledig, vit och rik.

Samtidigt började det som beskrivits som den stora flyktingkatastrofen år 2015, då ett inte tidigare skådat antal flyktingar strömmade från det krigsdrabbade Syrien till olika delar av Europa.
Jag förstod inte ens vad det var jag såg från bussfönstret, när långa rader av människor gick längs vägen, till synes på väg nånstans. Jag tänkte lite oskarpt att det var säsongsarbetare av något slag.

Sen såg vi de efterlämnade flytvästarna, och började sakta fatta.
Det som hände i Europa den vintern var delvis förfärligt, delvis fantastiskt. Så många människor öppnade sina hem, sina hjärtan och sina länder för flyktingarna, och sa det enda anständiga - vi lämnar er inte att dö.
Inte den lilla pojken som låg död i sanden. Inte kvinnorna, inte barnen, inte de vuxna männen. Ingen.

Sen dess har det blivit värre. Mycket värre. Flyktingkatastrofen, som förstås pågått hela tiden, aktiverade inte bara det goda i oss och våra samhälle, utan också det onda. Vi har fått fascistiska och nazistiska partier vid makten, vi har fått stängda gränser och vi har fått en diskussion helt utan empati och humanism.

Det är för mig obegripligt och skamligt att det på Lesbos sitter över 9.000 människor instängda i vad som bara kan betecknas som ett koncentrationsläger för flyktingar, under omänskliga förhållanden och utan möjligheter att ta sig vidare.
Vi europeer har stängt in dem där, genom vårt avtal med Turkiet, och genom vår oförmåga att omplacera människor som redan finns i Europa på ett solidariskt sätt.

Vi skulle skämmas.
Jag skäms.

Det här är 9.000 människor som vi kan hjälpa. Evakuera Moria på Lesbos. Nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden

Var drar man linjen när den flyter?