Några enkla budord för politiker

Svart klänning när lagtingsåret högtidligen öppnar, det sista för denna mandatperiod.
Medan jag lyssnar på talmansvalet tänker jag på de tre år som gått sedan valet, och känner en stor tacksamhet. Tänk ändå att ha fått tjäna demokratin, denna tröga, stelbenta, byngsliga och ibland väldigt känsliga process, en spegel av människans alla svagheter och tillkortakommanden, men också av våra styrkor och finaste stunder.

När man ser sig om i världen idag ser man fascismen och populismen på frammarsch. Det är rörelser som sjunger de enkla lösningarnas lov, som kräver sina syndabockar att skickas ut i öknen, som törstar efter blod, bokstavligt och bildligt. Vad har vi att sätta emot, vi som sitter och suckar över placeringen av en bisats i en lagtext, som tillsätter parlamentariska utredningar som kanske uppnår resultat om ett par år och som kompromissar oss fram till lösningar som ingen är riktig nöjd med men alla kan leva med?

På vår sida finns anständigheten. På vår sida finns några enkla budord.

Du skall inte ljuga, inte ens för att vinna nästa val.
Du skall inte trampa på den som är svagare, snart ligger du där själv.
Du skall inte bara vråla, du skall lyssna också.

Du skall veta vad du pratar om.
Du skall hedra överenskommelser.
Du skall klara av att förlora.

Och du skall icke skylla på andra, inte ens när det kanske är någon annans fel att du får pisk. Skaffa dig en ryggrad, och använd den.

Ungefär så lyder mina trossatser.
För övrigt är det ett år kvar, och mycket jobb kvar att göra.

I ditt anletes svett ska du tjäna ditt bröd. Och demokratin.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden

Var drar man linjen när den flyter?