Hannes Rokala, till minne

Min älskade morfar, min vaari, dog när jag var 16 år. Han fick en hjärtinfarkt en sommardag när han var ute i skogen och skar björkris till en bastukvast. Han hann hem till Aura-mummu, flickan han gifte sig med när hon var 17. Sen var det slut.

På hans begravning grät vi så våldsamt att vi började skratta, och mummu bara såg på oss och förstod. Hon läste bara Jerry Cotton-deckare i ett år efteråt. Ju mera blod och sprit det var, desto bättre.

Vaari, Hannes Rokala, var en arbetare och kommunist från Ykspihlaja. Han gick ut i vinterkriget, nygift och kär. Aura-mummu blev inkallad att arbeta i hamnen. Hon lastade av cementsäckar och potatis den hårda krigsvintern.
Mellan krigen kom han hem, och lagade ett barn. När han for iväg till fortsättningskriget behövde mummu inte göra det tunga arbetet längre, och sen föddes min moster Sinikka.

När fortsättningskriget var slut fick vaari bara köra förbi Kokkola på väg norrut till Lappland, för att jaga bort tyskar.
Året efter föddes min mamma Anna-Liisa.

Till mig sade vaari aldrig något om kriget. Han ville inte prata om det. Han byggde ett hus, fostrade och försörjde tre barn och var världens snällaste morfar. Det enda han någonsin blev arg på var när jag hade lämnat ett tuggummi på gaveln till soffan, och han fastnade i det när han vilade middag.

Det föll mig aldrig någonsin in att han med sina händer hade hållit i ett vapen och dödat andra människor. Det måste han ha gjort, eftersom han överlevde. Han bar det ensam.

Krig är skit. Det finns inget fint och förädlande med det, bara överlevare. Min vaari gjorde det han måste, och levde vidare.
Jag gråter ännu när jag minns hur hans famn doftade.

Kommentarer

  1. April Nicole28 juni 2025 kl. 22:24

    Jag uppskattar verkligen den store profeten för att han återlämnade min älskare efter 2 års separation, jag trodde att allt hopp var ute. Tack till den store profeten för att han gjorde mig lycklig igen. Du kan kontakta honom och han kommer att vara till stor hjälp eftersom han är en underbar man? Maila honom @ (palaceofsolutions@gmail.com) eller whatsapp @ +1(813) 360 1365

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Besatta av sex

 Det finns ett parti och en rörelse på Åland, och i världen för all del, som är besatt av sex och kön. Andras sex. Andras kön. Andras frihet. Det är som om dom inte kan tänka på annat än hur andra ska bete sig, klä sig, kalla sig, yttra sig. Det kommer alltid en släng på slutet, som i den senaste insändare från Obunden samling, om att alla självklart får vara som dom vill, men hela texten handlar om att man inte får prata om det inte uttrycka sin särart, inte synas. Det är alltså ok att böga sig, bara man inte pratar om det. Bara vi skyddar barnen från den förskräckliga insikten att folk är olika. Den här diskussionen är särskilt intensiv i samband med Pride-veckan, denna fest för mångfalden, denna karneval för frihet (ja, frihet) och glädje över att människor med varierande sexuell orientering och könsidentitet också finns, alltid har funnits och alltid får finnas. Jag tror det är viktigt att komma ihåg en sak. Den högerpopulistiska rörelse allt detta tankegods kommer ifrån har so...
Läs mer

Om kläder i lagtinget

 Under torsdagens lagtingsdebatt lyfte Stellan Egeland (Obs) ett flertal gånger att det var feministernas fel att det kommer en backlash som gör att unga killar nu låter sig påverkas av kvinnofientliga "influencers". Som exempel gav han att karlar i velourbyxor kommer till skolor och säger åt killar att dom måste lära sig gråta. Säkert kan detta ha förekommit någon gång efter 1970-talet, men jag har inte under min livstid sett någon man klädd i sagda plagg. Skulle man dyka upp så i dagens högstadier tror jag det skulle ge upphov till stor munterhet. Med detta sagt är det klart att Stellan Egeland ser en klar koppling mellan hur man klär sig och vilka frågor man lyfter. Velour är uppenbart feminint och omanligt (utan att alls problematisera begreppen). Samtidigt har det på annan plats sagts med bestämdhet av samme man och hans parti, att kläder inte har något signalvärde alls, det handlar bara om att vara stilig. Hur går detta ihop? Jag vet inte om den obundna gruppen verklige...
Läs mer

Demokratin är under hot

Här är en insändare jag skrev som en reflektion kring demokratins framtid. Har de (vi) som kommenterar det politiska skeendet i världen och lokalt dubbla måttstockar? Är vi, som Stellan Egeland (Obs) låter förstå i en insändare, alarmistiska kring hotet mot demokratin bara när hotet riktas mot oss själva eller dem vi sympatiserar med?  Finns det, de facto, inget hot mot demokratin idag?  Låt mig först konstatera att alla mordförsök, mot politiker, journalister, demonstranter eller aktivister är hot mot demokratin. När man försöker döda människor för deras åsikter, hur motbjudande de åsikterna än är, är det ett direkt angrepp mot det enda system vi har som alternativ till diktaturer.  Hade Donald Trump dött i attacken mot honom hade konsekvenserna blivit fruktansvärda. Med det sagt letar jag i minnets garderober efter en enda gång Stellan Egeland beklagat attacker mot andra politiker eller demokratiska institutioner – till exempel när högerextrema demonstranter storma...
Läs mer