Om kläder i lagtinget

 Under torsdagens lagtingsdebatt lyfte Stellan Egeland (Obs) ett flertal gånger att det var feministernas fel att det kommer en backlash som gör att unga killar nu låter sig påverkas av kvinnofientliga "influencers". Som exempel gav han att karlar i velourbyxor kommer till skolor och säger åt killar att dom måste lära sig gråta.

Säkert kan detta ha förekommit någon gång efter 1970-talet, men jag har inte under min livstid sett någon man klädd i sagda plagg. Skulle man dyka upp så i dagens högstadier tror jag det skulle ge upphov till stor munterhet.

Med detta sagt är det klart att Stellan Egeland ser en klar koppling mellan hur man klär sig och vilka frågor man lyfter. Velour är uppenbart feminint och omanligt (utan att alls problematisera begreppen).

Samtidigt har det på annan plats sagts med bestämdhet av samme man och hans parti, att kläder inte har något signalvärde alls, det handlar bara om att vara stilig.

Hur går detta ihop?

Jag vet inte om den obundna gruppen verkligen var så oförstående som de säger inför hur deras matchande outfits vid presskonferensen skulle uppfattas, men det är inte bara det som räknas.

Lika väl som Stellan och gänget målar upp en fiktiv fjollig velourklädd feminist som orsaken till den ökade acceptansen av våld mot kvinnor kan jag och många med mig känna ett obehag inför de uppenbara associationerna till militant högerextremism.

Ville man inte det var det dumt, vill man det var det skrämmande.

Jag tycker att alla ska få klä sig som dom vill, från muslimska kvinnor i slöja till killar i kostym. Att kläder säger något om vem man är - det är en självklarhet.