Nina Fellman

Jag blir uppriktigt oroad när jag läser näringsminister Fredrik Karlströms blogginlägg och uttalanden om Ålands radio och tv och public service. Inte så mycket för det han säger, det har han ju alltid gjort, utan för att han inte tycks förstå att det är skillnad på vad man säger som privatperson och vad man säger som minister. Det har kanske aldrig funnits en tid när den oberoende journalistiken behövts så mycket som idag. På Åland är vi välsignade med ett public service-bolag som producerar journalistik i radio, samt två tidningar som håller mycket hög klass på sin journalistik och sin integritet. SteelFM, Fredrik Karlström radiokanal, fyller en funktion och har sin publik och sina annonsörer, men oberoende journalistik är det inte. Jag har inte ens uppfattat att man har den ambitionen, och har man nån gång haft den så har det stupat på det faktum att riktig journalistik kostar pengar. Det är inte underhållning. Visst kan man ha åsikter om innehållet i Ålands radio och tv, det h

På Klinten, i min promenadskog, bakom huset, på väg mot dagiset, vid bänken där folk brukar borsta av sina hundar, och där det ibland ligger en kasse tomma ölburkar, längs cykelbanan är det någon eller några som sprider hat och propaganda. Med svart tusch eller något skriver hen NMR och WP på lyktstolparna. Nordiska motståndsrörelsen och White power. På sin hemsida nordfront.se skriver NMR bland annat om judefrågan, rasfrågan, massinvandring och annan nazistisk och rasistisk parafernalia. Det är ingen light-rasism som man kan borsta av rocken och tänka att det är väl inget att jaga upp sig för. För bara ett par veckor sedan kallades fackanslutna på Åland "jävla löss". Jag vill på intet sätt hävda att det var en nazistisk tanke med det, men det är precis så det börjar när man delar upp folk i goda och onda, i människor med rätt åsikter och egenskaper och människor som icke är det. Människor alltså. Jag tycker vi alla behöver akta oss för det. I tider som dessa ska samhä