Nina Fellman

Lagtinget har haft en stormig debatt som bara handlade om en sak – att i ett lagförslag om Ålands pensionsfond föreslås att antalet fackliga representanter minskas från tre till två. Liberalerna ville ytterligare att paragrafen skulle strykas, så att inga fackliga representanter ingår i fondens styrelse. Det har framkommit att det inte finns någon särskild orsak att just de fackliga organisationernas företrädare saknar kompetens för fondens styrelse. Samma kompetenskrav ställs på alla styrelseledamöter, även om de inte är klart formulerade i lag. Principen att arbetstagarnas representanter finns i pensionsfonders styrelser tillämpas i samtliga finländska pensionsfonder, också i Veritas där de åländska offentligt anställda nu försäkras. Det är en beprövad modell där arbetsmarknadens olika parter finns representerade och garanterar stabilitet och samarbete. Att minska antalet fackliga representanter är en ideologiskt färgad kompromiss som saknar motivering i själva lagförslaget, som

När landskapsregeringen i början av denna mandatperiod sa upp avtalet om elhybridfärjan med konsortiet Ansgar/Finnferries hävdades att kostnaden skulle bli marginell. Man avvisade ett förlikningsbud på 8 miljoner utan vidare diskussioner. Tingsrätten dömde landskapsregeringen till ett skadestånd på 10,5 miljoner euro, plus räntor, om man skulle överklaga. Det gjorde landskapsregeringen, efter att man begärt en förlängd besvärstid som kostade skattebetalarna dryga 60 000 euro. Motiveringen var att det var mitt i semestrarna. Efter stigande räntor kostar detta skattebetalarna 3 000 euro om dagen. Enligt tidningen Nya Ålands granskning meddelar Åbo hovrätt att rättegången skjutits fram med en månad på grund av stundande val. Ansgar bekräftar att alla de datum hovrätten föreslog hade passat. I en frågestund i lagtinget på onsdag kunde vice lantrådet Harry Jansson, i frånvaro av lantrådet Veronica Thörnroos, inte ge ett klart svar på exakt hur det gått till, men bekräftade att val

 Mitt sommarparadis i Geta ligger precis vid Norrhavet. Min horisont är den där den havsbaserade vindkraftsparken byggs när och om den blir av. När jag ser visualiseringarna av hur horisonten förändras känner jag en sorg över det intrånget och den förändringen. Det gjorde jag också när jag fick stuggrannar som byggde precis där det fanns ett ypperligt blåbärsställe, och när en ny väg till en annan stuga byggdes över fina svampmarker. Jag är säker på att de som i alla tider vandrat fritt ut på Boklobb, den halvö som sticker ut där min stuga nu står i vägen, var både ledsna och kanske lite arga. Vi människor sprider oss som gräshoppor och tar i bruk nya vatten och nya marker, ibland för gott och ibland för ont. När det gäller den havsbaserade vindkraften har jag två utgångspunkter. Jag har hela mitt vuxna liv jobbat för ett skifte från en värld som drivs av fossila bränseln som förstör planeten. Jag har varit och är en motståndare till kärnkraften som lösning, för att den är dyr och farl