Nina Fellman

  Så här var mitt anförande i misstroendedebatten: Först vill jag säga några ord om själva ärendet och att det uppenbarligen även detta är mitt fel. 2016, några veckor efter att jag blivit minister med ansvar för dessa frågor, fattade jag på föredragning av ansvarig tjänsteman ett jordförvärvsbeslut som jag nu sedan tittat på. I det beslutet gavs tillstånd med motiveringen att tomten, som var större än det tillåtna, för att den var planerad så att den inte gick att dela. Det var inget politiskt beslut, utan i enlighet med tjänstemannens förslag. Efter det ägnade jag tillsammans med tjänstemännen fyra år åt att städa upp och genom en rad svåra beslut staga upp lagen så att den skulle hålla ihop. Det var uppenbarligen inget värt. Vi har alla konstaterat att systemet är så bräckligt att en domstolsprövning kunde sätta lagen ur spel, och att vi alla genom åren varit delaktiga i den processen. Det är bara det att nu pratar vi om just detta beslut, i just denna process.   Regeringsbl

Ibland är det snurrigare än annars. Just nu är det så vad gäller jordförvärslagen och ett beslut som Harry Jansson fattade förra veckan. Men vad var det egentligen Harry bestämde, och varför? Så här tror jag: Vår jordförvärvslagstiftning är en schweizerost, full med hål. Vi har alla partier och många politiker bidragit till det genom att fatta beslut och bevilja undantag från lagens bokstav. Ibland har orsakerna varit vettiga, ibland ganska stolliga. Problemet är att varje undantag man gör försvagar lagen, tills man inte säkert kan veta om den längre håller i en domstolsprövning. Jag var, som minister, med och försökte stärka det system vi har genom att städa upp och systematisera, och framför allt göra klart att vi inte en enda gång till kan slira på besluten, för då faller hela konstruktionen.  Av nån orsak har Harry Jansson, som tidigare som minister avslog samma ansökan om jordförvärstillstånd, nu ändrat sig och beviljat detsamma. Han hänvisar till likabehandling och ett beslut som