Nina Fellman

 Snart har det gått ett år sen farmor och svärmor Runa gick bort. Det var så jag kände henne, i nästan 40 år. Efter att farfar Sune dog krympte hennes värld. Den blev liten och grå och ganska glädjelös av sorgen. Hennes liv och hennes generation var strävsam och sparsam, och i den andan gnetade hon på, försökte vänja sig vid att köra bil när ingen Sune gjorde det, handlade mera mat än hon behövde, höll ordning på pappren och plockade kottar på stugtomten som hon alltid gjort.  Det var bara inte roligt. I mitt minne och i min saknad var hon alltid den som lät mig behöva hjälp, och som lät mig få den utan krav på återbetalning. Inte bara saften av de vilda vinbären, smultronen i urdiskad smörask eller den svällande påsen med kantareller. Också alla gånger barnen övernattade hos farmor och farfar, och alla alltid hade varit snälla och sovit precis hela natten när man hämtade dem. Alla dagar efter skolan när det serverades mellanmål och spelades spel och det bara var roligt. Julborden som

Det måste vid det här laget stå klart för alla att Åland i dagsläget inte har en fungerande regering. Dag efter dag får vi läsa i media om olika utspel som olika ministrar gör, lantrådet dementera att det är regeringens linje, ledamöter i majoriteten deklarera att de inte längre stöder sin regering (no shit), och lagtingsdebatter där gruppledare riktar kritik mot sin egen regerings ekonomiska politik. Standardsvaret från lantrådet Veronica Thörnroos är att hon inte kan kommentera innan hon pratat med respektive minister/fått tag på Bert Häggblom. Hallå! Regeringskorridoren där alla ministrar sitter är inte särskilt lång. Det är cirka 20 meter mellan lantrådsrummet och den avlägsnaste ministern. Bert Häggblom är ett telefonsamtal borta. Det är flera månader kvar till valet, och nästan ett år innan en ny regering är på plats. Ska vi tills dess få se alla dessa pinsamma utspel och dementier urholka det lilla förtroende ålänningarna har för vårt poltitiska system? Ska Obunden samlings Chri