Inlägg

Nu är pengakranen öppen

Vilken katastrof.

Ett okänt antal miljoner i skadestånd för ett avtal som hävts. Ett okänt antal miljoner för en tunnelutredning som ingen vet om leder till något. I stället för en elhybridfärja och en bro som kunde varit på plats om några år.
Miljonerna som förspills på ingenting - dem kunde man ha satsat på äldreomsorg, på grön omställning, på utbildning och på sjukvård. För att inte tala om den uteblivna inbesparingen på driften som var själva kungstanken med kortrutten.

Moderaternas partiordförande Annette Holmberg-Jansson säger att moderaterna stannar i regeringen för att man kommer att driva "en borgerlig politik". Är det verkligen borgerlig politik att göka bort fruktansvärda summor pengar på dumma vallöften, för att säga nej till ett projekt som sittande lantrådet Thörnroos satt igång, för att utreda en tunnel som blivande finansminister Nordlund stoppade när det faktiskt var läge att utreda. Dessutom ett projekt som en moderat infrastrukturminister drev framgångsrik…

Högerpopulism som religiös sekt?

På tisdag eftermiddag var jag i Helsingfors och medverkade i ett seminarium och en prisutdelning.
Seminariet handlade om fake news och trovärdighet, och hur man möter dem med en helt annan världs- och sanningsbild.

Topeliuspriset gick, väl förtjänt, till William Kvist på Hufvudstadsbladet, som lyckades röra om i grytan ordentligt på HBL:s kultursidor, till den grad att jag som är helt ointresserad av klassisk musik var tvungen att börja läsa.

Enligt Jonas Jungar på Yle är det destillerade klagomålet från de mestadels äldre män som hör av sig med klagomål på public service att det är feministisk rödgrön politisk korrekthet med liberala grundvärderingar.

Jaha. Det är ju jag. Undra på att det skälls.

Problemet för public service och annan journalistik är inte kritiken eller ens de riktiga stormarna. Journalistik som inte berör och upprör är meningslös som samhällskraft.

Det som är svårt är hur man genom media och det offentliga samtalet ska nå dem som har en annan tro. Ett samtal bör i g…

Inte ens en tumvante till skärgården

Ingen bro. Ingen elhybridfärja. Och ingen tunnel.

Det blir tyvärr det sorgliga slutresultatet av regeringens beslut att (eventuellt) bryta avtalet om en ny elhybridfärja.

I denna ytterligt inflammerade fråga har jag avhållit mig från att säga så mycket. Jag har tyckt att jag fått min beskärda del genom att fronta kommunreformen, och dessutom att Mika Nordberg som minister skötte sitt jobb på ett föredömligt sätt, inom de ramar som lagtinget upprepade gånger satt.

Nu spelar det väl ingen roll med det längre, men här kommer en spådom från en desillusionerad sierska.

När kortruttsutredningen kom under den förrförra mandatperioden, med Veronica Thörnroos som ansvarig minister, stod det snabbt klart att det egentligen bara fanns en sträckning och en förändring som både skulle sänka kostnaderna och koldioxidutsläppen, och som gick att räkna hem på en rimlig tid (och det är inte 90 år).
Tunnelalternativet skrinlades, för att det blev för dyrt och för svårt.

Den regering jag satt i jobbade vi…

Det är Frälsaren!

Jag såg ett program, ett längre nyhetsinslag från ett av Donald Trumps valmöten. Fokus låg på människorna där och varför de gillar Trump så mycket.
Jag studerade människornas ansikten som satt bakom honom när han bluddrade fram sin osammanhängande smörja, och såg dem växla mellan sorg, lycka, förtret och ilska i takt med orden som föll.

Jag såg en kvinna som verkade vara en helt sansad människa slå fast att hon inte bry sig om vad andra säger, hon älskar Trump.
En man som nästan tårögd konstaterade: "Han bryr sig om oss. Han bryr sig inte om makten".

Där jag ser en clown, en narcissistisk pajas med tummen på kärnvapenkoderna, ser de en frälsare.
Jag tror det är nyckeln, om man ska förstå Donald Trumps ihållande popularitet. Han är Messias, en karismatisk ledare för en kult. Det är religionsvetenskapen som har förklaringsmodellen.

Han har oerhört slugt konstruerat en nära nog ointaglig fästning av sig själv, och sett till att bygga sig ett försvar som offer för fake news-medi…

Lasersvärd och solidaritet

Låt mig berätta om min söndag.
Det började med en mycket lång natts god sömn. Jag säger inte hur länge vi sov, men det var tvåsiffrigt.
Efter en lång lat morgon/förmiddag bjöd grannarna i vårt matlag på Njutargränden på soppa och reunion för att få se alla utflugna barn och återuppleva gamla skämt.
Typ den om när min yngsta son Ivar gick in till grannarna och efter en stunds artig väntan frågade: "Har ni frys? Finns det nånting i den?".

På väg över gatan kunde vi konstatera att det inte var väder för en promenad. Satt därmed i soffan och stickade (resultatet hittills är en mycket sned, smal halsduk med många tappade maskor) och pratade och drack kaffe mest hela dagen.

På kvällen Star Wars, den sista i sagan som började när jag var tonåring, på stenåldern. Det var en djupt tillfredsställande upplevelse av lasersvärd, svällande musik maffiga slutstrider och bevis på mänsklig godhet och solidaritet och det godas seger över det onda.
Kejsar Palpatine måtte väl vara ordentligt dö…

Inget våld och inget tvång

Innan julfriden lägger sig, en kort reflektion kring debatten om regeringsprogrammet.
Under den gångna veckan har vi i lagtinget debatterat regeringen Thörnroos regeringsprogram.
I opposition är rollen att vara kritisk, även om det förstås fanns mycket bra och konstruktivt där, sånt jag redan visste var på gång, allt det som en förvaltnings institutionella kontinuitet bidrar med.
Inget att säga om det.

Det man letar efter, både som journalist och politiker, är uttrycken för politisk vilja, för vad en ny majoritet vill förändra.
Det var väl inte så mycket, och jag blev ganska besviken på att inget egentligen sägs om hur man vill jobba vidare med kommunerna.

Det som dock föranleder denna kria är hur den nya regeringens ministrar, de som nu valde att säga något, beskrev kommunreformlagen.
Samtliga använde adjektiv som våld och tvång, och processen  som att bryta ner, förstöra och tvinga.

Detta bekymrar mig ur ett längre perspektiv och med tanke på vad som är lagtingets viktigaste uppdrag…

Två nya regeringar på en vecka

Två nya regeringar på en vecka hör inte till vanligheterna.
Den i Finland var visserligen lite nygammal, men hela världen förundras över bilden av ett land som nu leds av unga kvinnor.

Vad betyder det för en gammal feminist? Glädjetårar och en djup djup känsla av revansch, av erkänsla och faktiskt framtidstro.
Självklart kommer det att så småningom komma besvikelser. Dessa unga kvinnor kommer att begå misstag, bli rivaler, förlora val och tappa väljarnas förtroende. Det är i denna stund helt ovidkommande. Det är bara politikens villkor, och samma sak som manliga ledare gjort i tusende år.
Just nu kan man bara få vara lite lycklig över kompetensen och självklarheten och modet, och det faktum att varken Sanna Marin eller de andra ber om ursäkt för sin position eller försöker vara någon till behag. Och den som inte fattar varför jag skriver det har inte förstått vad det betyder att vara kvinna på ledande poster.

Jag tror inte att kvinnliga ledare per definition är bättre än män. Min förh…