Inlägg

Bättre jobb i huvudstaden

I dagens budgetdebatt i lagtinget pratade jag bland annat om behovet av bättre representation och närvaro i Helsingfors.Utan att gå alltför långt tillbaka i tiden kan man konstatera att Åland i Helsingfors är otroligt personberoende och att vi inte ännu hittat rätt former för att göra ett tillräckligt bra jobb. Vi har en otroligt duktig riksdagsman med många kontakter, men han sitter i Finlands riksdag, inte i Ålands landskapsregering.Vi har ett Ålandskontor som borde utnyttjas mer, men vars huvudsakliga uppgifter måste vara riksdagen och allmänheten.Vi har ingen som jobbar systematiskt på insidan, som är delaktig i diskussionerna hos statsrådet och kan vara den brygga som behövs mellan regering och landskapsregering, både kunskapsmässigt och politiskt. Det leder oss ibland på villovägar, när vi tror att alla är ute efter oss. Sitter vi bara hemma i Mariehamn och konstruerar fiender, så får vi inga vänner. I stället för en ganska marginell inbesparing på regeringskansliet borde man s…

Dubbelbeskattad personal betalar notan

I öst och väst kommer den ena satsningen efter den andra för hur man ska få fart på hjulen efter pandemin, hur man ska investera och jobba för att rädda demokratisk infrastruktur. Här är det lite aaderleis, som man säger i mina gamla hemtrakter. Åtminstone om man läser förslaget till en fjärde tilläggsbudget för Åland.Vår regering sparar. Man deklarerar stolt att man lyckats spara 1,7 miljoner av landskapets kostnader.I verkligheten har man inte gjort nånting. Inga reformer, inga strukturella förändringar, inga modiga beslut om att sluta helt med nånting. Man har bara dubbelbeskattat sin egen personal på pengarna, och därmed berövat det åländska samhället på 1,7 miljoner i köpkraft som man nu satsar på bidrag till den skara företag som passar in i de få stödformer man fått fram.Inget ont i stöden, även om det är för lite och för långsamt, men det kunde man ha gjort ändå. Det ska ju ändå lånas upp till 60 miljoner.Det är för mig obegripligt att man, samtidigt som man skriver att det s…

Tomater är en klassfråga

Hur många tomater kan en rik person äta?Det låter som en fånig fråga kanske, men är grundläggande när man funderar på till exempel varför de underbara Mickelsö-tomaterna och gurkorna försvinner.Jag handlar alltid åländskt om det finns. Dels för att jag vill stöda den lokala matproduktionen och dels av miljöskäl för att undvika långa transporter. Det kan jag göra för att jag har råd.I varje samhälle finns en mycket liten grupp människor som har råd att köpa allt de vill. Tomater är en bagatell, men en del av dem kanske inte gillar tomater, en del vill köpa nån riktigt exklusiv importerad sort, och resten kan bara äta sig mätta.Det finns en lite större grupp, som jag tänker mig att jag tillhör, som har råd att köpa lite dyrare mat av ovan nämnda skäl, utan att det känns som en stor uppoffring. Ibland tvekar jag ändå, om prisskillnaden är riktigt stor. Även om jag äter tomater så det står ut genom örona så räcker det inte långt vare sig för Mickelsö eller andra  åländska producenter.Den …

Kunskap växer när ögon öppnas

Faktiskt så trillade jag nästan av stolen när jag läste Henrik Herlins kommentar till Kristin Mattssons insändare om destruktiva mansnormer. Hör på dethär: "Det är ett riskabelt experiment (normkritiken alltså) som kan få obehagliga följder. Bättre då att låta de normer som sakta byggts upp fortsätta utvecklas på ett naturligt sätt, samtidigt som man ger enskilda individer utrymme att avvika från dem om de så önskar. Det anser jag vara en betydligt mer omtänksam och ansvarsfull strategi."Här finns så mycket att fundera på att man inte vet var man ska börja.Vad kunde den obehagliga följden vara av att granska varför män använder våld mot kvinnor och andra män?Att de skulle sluta?Normkritik är ju inte så märkvärdigt, om man använder lite lättare ord. Det handlar om att göra det som bra journalister gör alla dagar, att ställa frågor och undersöka varför något förhåller sig på ett visst sätt, vem som gynnas och vem som missgynnas. Det handlar om att reda ut begrepp och få mera …

Åsiktskorridoren full av mötande trafik

Godmorgon, hjärna. Dags att börja flexa lite och vakna.Under semestern som inte blev som andra men fin ändå, har jag med blicken glidit över allt politiskt som annars hade krävt en reaktion. Det finns ju andra saker att pärkla om. Att alla andra vadar i blåbär till exempel, medan mina säkra platser hänger med små torra knallar. Eller att båtskrället står på land för att snurran inte funkar.Nåja. Terrassen blev målad, och i ett utdraget anfall av effektivitet även annat. Böcker blev lästa. Havet tog emot mig.Som en mjukstart på sensommaren vill jag härja lite om åsiktskorridoren. Jag har läst både här och där att den är smal och svår för dem som fritt vill uttrycka sig om att feminismen gått för långt, att hbtq-tramset gått för långt, att Black lives matter gått för långt, att svenskarna inte ska komma hit och spruta corona på anständigt folk, att Trump är en rediger karl som säger som det är och annat fullständigt trams.Ja, trams. Offentlig debatt handlar ju inte om att någon part ska…

Pessimistens sommarklagan

Innan jag sätter politiken på hyllan och stänger av hjärnan för semestern, några tankar kring det konstiga halvår som varit, och vad som händer i höst.Många har sagt att det är det märkligaste vi kommer att uppleva under vår livstid. Jag undrar det.
Jag tror att vi står inför ännu större och snabbare förändringar, ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Världsekonomin, liksom vår lokala, är i en obalans som inte bara orsakats av pandemin, och frågan är om vi vare sig vill eller kan återgå till det som var. Mitt svar är nej. Vi kan inte backa. Vi måste gå framåt.
Det finns andra oroande signaler, för demokratin och för rättssamhället som vi känner det. När man betraktar stormakternas ledarskap idag så ser man stenhård diktatur i diktaturerna och populistiskt framröstade bluddrande katastrofer till ledare i demokratierna. I flera artiklar jag läst diskuteras på allvar vad som händer om Donald Trump efter en valförlust inte ger ifrån sig makten, utan hävdar att fake news och demokraterna berö…

Varför ser lantrådet inga problem

Vid dagens frågestund i lagtinget ställde jag frågor till lantrådet Veronica Thörnroos kring #blacklivesmatter och Stellan Egelands insändare i ämnet. Min tanke vara att hon som lantråd skulle känna nån slags ansvar för vad en ledamot i hennes regeringsbas skriver i en oerhört laddad och aktuell fråga. Det tyckte inte hon. Svaret var att regeringsprogrammet lägger grunden, att inget hänt som påverkat det, och att ledamoten Egelands åsikter är hans personliga funderingar. Här kommer mina frågor:
"Igår såg jag, kanske till någons förvåning, på Premier League-fotboll. Alla lag, från Aston Villa till Liverpool hade spelarskjortor där det stod Black lives matter på ryggen. Denna globala proteströrelser uppstod efter att en polis inför rullande kameror mördade George Floyd. Över hela världen, särskilt i USA har protester hållits till stöd och med krav på förändring I ett par insändare har lagtingsledamot Stellan Egeland för Obunden samling, ett regeringsparti i lantrådet Thörnroos regerin…