Om anständighet och demokrati

Idag, måndag den 20.1 har lagtinget debatterat ett förslag till demokratistrategi. Här är mina synpunkter: 

Hur vill vi att vårt samhälle ska fungera? Eller – hur vill vi inte ha det? Att leva i en demokrati där alla har en röst, under en historiskt rekordlång tid av fred – det är något att värna om, men kan vi säga varför. 

Det är kanske lättare att säga vad man inte vill. Inte Ryssland, där korruption, vanstyre, förtryck mot oliktänkande, inskränkningar i yttrandefrihet och otrygghet för minoriteter är vardag. Inte Afghanistan - där bara halva befolkningen ens har rätt att vistas utomhus, få en utbildning eller jobba. 

Inte USA, där ett val i plågsamt stor utsträckning går att köpa av den som har mest pengar och tillräckligt samvetslösa biljonärsvänner. 

En demokratistrategi är helt rätt i tiden och alldeles nödvändig, inte bara för landskapsregeringen utan för hela samhället. Det är inte vi här som är demokratin, vi politiker, utan samhället gemensamt, politiker, journalister, lärare, elever, löntagare och bankdirektörer och företagare. 

Om man får använda ett lite daterat och allvarsamt ord så är det ett gemensamt ansvar, hållande i minnet vad vi inte vill ha. Vi har ett ansvar för vår institution, och för att inte devalvera kunskap, vetenskap och sanning till något relativt och åsiktsbaserat, för då havererar hela vår demokrati. Vi måste rädda sanningen. 

De områden landskapsregeringen lyft i sin strategi, från valdeltagande, kandidatnominering, ungdomar engagemang och röstbeteende, inflyttades låga valdeltagande till jämställdhet är grundförutsättningar för vårt politiska system och dess välmående. 

Litar folk inte på oss, deltar de inte i val, känner sig befolkningen inte delaktig och representerad, då rör vi oss mot en diktatur, en oligarki eller en korrupt megalomani där det är pengar och det inflytande som pengar köper som styr oss. Tyvärr ser vi idag många länder i världen som rört sig den riktningen, och det skrämmer. 

 

Jag vill och tror att de flesta i rummet, från höger till vänster, håller med om det. 

Därför uppstår frågan, och den vill jag nu tydligt ställa; Jobbar alla i den riktningen? Vi behöver ha en kritisk och öppen diskussion, vi ska ha olika åsikter, men det är också upp till oss själva, i lagting och regering, att upprätthålla en anständighet och saklighet som inte föder den brasa som riskerar underminera vårt demokratiska system 

Det är en delikat balansgång. 

 

Jag menar att landskapsregeringen i denna strategi lyft flera av de områden som också rör Ålands lagting och våra politiska föreningar. Det är inget vi kommer att utskottsbehandla eftersom det mera handlar om en information till lagtinget om hur man på regeringsnivån avser jobbar, men jag tycker att det finns en hel del områden där det skulle krävas att också lagtinget som institution, partier och politiker tar ansvar för vårt eget demokratiarbete. 

Inom lagtinget och inom ramen för Bärkraftsarbetet finns ett gruppledarsamarbete där just dessa frågor diskuteras, och det finns också planerade evenemang med avsikt att skapa dialog och stärka förtroendet för Ålands lagting. 

För egen del, och för socialdemokraternas del menar jag att vi måste höja oss till den nivå som uppdraget kräver, när det gäller arbetsinsatsen, faktagranskning, saklighet och dialog. Vi behöver helt enkelt göra jobbet, läsa på, lyssna, höra varandras bästa argument, inte dra till med gissningar, eller söka svar på komplicerade frågor i Facebook-debatter eller smutskasta varann. Tyvärr är det rätt flitigt förekommande i vår debatt att man anklagar varann och landskapsregeringen för lögn, misstror sakkunskap och vetenskap, odlar fördomar. Låt oss inte hymla om det. 

Jag tycker att det minsta man kan kräva är att vi som sitter här som folkvalda, som lyfter arvode och åtnjuter de privilegier som kommer med uppdraget också tar ansvar för demokratins fortlevnad och utveckling. Vill man inte det förstår jag inte varför man sitter här. 

Det kan också vara bra att komma ihåg att politiken är ett vardagsjobb, inte en teaterscen. Både vårt jobb som parlamentariker och landskapsregeringens verkställande makt handlar om att lagstifta, att fatta beslut 

Vi vill inte ha en utveckling som i USA, där lögner, smutskastning och politiskt våld, till och med att en lynchmobb ockuperar parlamentet blivit vardag. 

Låt oss vara lite mer återhållsamma, kanske lite tråkiga, kanske lite nordiskt svala. Låt inte de populistiska utspelen om små detaljer överskugga de stora linjerna och målen. Låt oss alla, politiker, institutioner, media, medborgare ta ett gemensamt ansvar för en frisk demokrati. Ni vet, som man brukar säga till barn – du har rättigheter, men du har också skyldigheter. Städa ditt rum.