Nina Fellman

 Åh tjejer. Vad ni är modiga. Jag ser bilderna, de skakiga mobilfilmerna, nyhetsinslagen från Iran. Jag fattar inte varifrån modet kommer att ställa sig rakt upp mot en av världens grymmaste och mest effektiva förtrycksapparater. Jag ser flickorna som klipper av sig håret. Ursinnet. Särskilt, en filmsnutt från en buss i Teheran, där det står flickor och kvinnor med sitt långa vackra hår utslaget i den fullsatta bussen. Att de vågar. Att de vågar. Tänk att det fortfarande är så att kvinnors kroppar, deras hår, deras barnafödande, deras själva varande är grunden för makt. Att man kontrollerar oss i stort och smått. Och att det så ofta är de som pratar om en frihetlig politik som allra argast vill hålla kvinnorna på mattan, bakom slöjan, i bakgrunden. I Finlands riksdag förnyades äntligen abortlagstiftningen från 1970-talet. Nu. 2022. Nu fick vi i Finland utvidgade rättigheter att bestämma över våra kroppar. Och inte ens de rättigheterna är ännu fullständiga. Mitt fysiska mod att ställa m

  Vart är vi på väg? Det är inte bara kärnfrågan i mitt favoritprogram på tv, utan för mig en grundläggande politisk fråga. Vilken riktning ska samhällsbygget röra sig, och hur når vi dit? I fredagens ledare i Ålandstidningen tycker Kevin Eriksson att det är fånigt och uppseendeväckande att överväga att lämna en kommitté för att en viss person ska höras. Andra tycker att Fellmanskan gjort bort sig och ska flytta hem till Finland. Kan så vara. Bakgrunden är att den kommitténs uppdrag är väldigt tydligt avgränsat och vilar klart både på regeringsprogram och styrdokument kring jämställdhet. Ett jämställt lagting är ett mål man vill nå, kommittén ska komma med förslag för att uppnå det. När Stellan Egeland (Obs) föreslår högst kontroversiella namn som Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn som sakkunniga är det inte bara irrelevant eftersom de saknar den specifika kunskapen, det är också ett helt medvetet ifrågasättande av premissen och en politisering av uppdraget som jag ogillar.

 För Hållbart initiativ fanns ingen annan väg än att lämna regeringen, om man ville behålla någon slags trovärdighet i sin politik och därmed ha en chans i nästa val. Av HIs regeringsmedverkan blev det ett mycket magert resultat, tyvärr, detta trots att man säkert hade höga ambitionar och goda avsikter. Orsakerna är flera. HI var idealistiska och ivriga när de gav sig in i regeringssamarbetet, men saknade både som parti och personer erfarenheten och yrkeskunskapen för att driva politik. I en annan konstellation hade de fått stöd och hjälp. Icke i denna.  Den största orsaken till det ganska snöpliga misslyckandet är att Hållbart initiativ satt i en regering som inte delade deras värderingar, politiska ideologi och prioriteringar. Med förbehållet förstås att det inte är helt klart vad Hållbart initiativ har för linje när det gäller andra politikområden än klimat och miljö. När regeringsprogrammet gjordes upp gav man HI några vaga löften som det ena efter det andra visat sig vara omöjliga

Behöver vi arbeta för ett mer jämställt lagting, eller är vi nöjda med att vårt parlament befinner sig på samma nivå som Afghanistan när det gäller en jämställd representation av män och kvinnor? De flesta partier i lagtinget svarar att detta absolut är en fråga vi behöver jobba med. En parlamentarisk kommitté har tillsatts med det uttryckliga uppdraget att ”starta upp demokratiprojekt med särskild inriktning på ökad jämställdhet inom lagtinget.” I den kommittén sitter för Obunden samling Stellan Egeland, som uttryckligen vid tidigare tillfällen sagt att sådant arbete inte behövs eftersom förutsättningarna för jämställdhet redan finns och utfallet bara handlar om folkets vilja. I kommitténs arbete har vi hittills hört forskare, politiker och sakkunniga på området jämställda parlament. Efter ett möte där kommittén hörde Eva Biaudet, mångårig riksdagsledamot och minister samt medlem i statens Delegation för jämställdhetsärenden, krävde Stellan Egeland att kommittén ska höra deb