En kommitté på vils

Behöver vi arbeta för ett mer jämställt lagting, eller är vi nöjda med att vårt parlament befinner sig på samma nivå som Afghanistan när det gäller en jämställd representation av män och kvinnor?

De flesta partier i lagtinget svarar att detta absolut är en fråga vi behöver jobba med.

En parlamentarisk kommitté har tillsatts med det uttryckliga uppdraget att ”starta upp demokratiprojekt med särskild inriktning på ökad jämställdhet inom lagtinget.”

I den kommittén sitter för Obunden samling Stellan Egeland, som uttryckligen vid tidigare tillfällen sagt att sådant arbete inte behövs eftersom förutsättningarna för jämställdhet redan finns och utfallet bara handlar om folkets vilja.

I kommitténs arbete har vi hittills hört forskare, politiker och sakkunniga på området jämställda parlament. Efter ett möte där kommittén hörde Eva Biaudet, mångårig riksdagsledamot och minister samt medlem i statens Delegation för jämställdhetsärenden, krävde Stellan Egeland att kommittén ska höra debattören och skribenten Anna-Karin Wyndhamn eller journalisten och högerpopulisten Ivar Arpi som tillsammans givit ut pamfletten Genusdoktrinen. (Finland är för övrigt ett att få parlament där man uppnått en jämställd mandatfördelning utan någon form av kvotering.)

I sin pamflett hävdar Wyndhamn och Arpi att regeringen beordrat en politisering av de svenska universiteten där genusteorier och radikal ideologi maskeras som vetenskap. Man menar att en genusdoktrin implementeras av ”genusagenter”. De sägs ha en dold agenda och tystar all kritik.

Pamfletten har mötts av svidande kritik från forskarvärlden. Professorn och forskaren Elina Oinas kallar den pinsamt dålig.

Varken Arpi eller Wyndhamn har ägnat sig åt jämställdhetsfrågor i politiskt valda församlingar.

Ivar Arpi propagerar därtill för en rad högerpopulistiska teorier om befolkningsutbyte och hur kultur och etnicitet i Sverige hotas av icke-svenska, icke-vita kulturer. Udden är alltid riktad mot icke-europeisk, företrädesvis muslimsk inflyttning till Sverige. Som propagandist placerar sig Arpi konsekvent i den populistiska ytterhögern.

Det var för mig en självklarhet att dessa personer inte har med vårt arbete i kommittén att göra, och att de saknar sakkunskap på det område kommittén ska jobba med.

Det var därför en chock och en sorg att konstatera att politiska påtryckningar och hot om att lämna gruppen gör att ordföranden, kultur- och utbildningsminister Annika Hambrudd (C) med stöd av en majoritet i kommittén avser kalla Anna-Karin Wyndhamn till hörande.

Alla partier har rätt att bedriva sitt påverkansarbete. Man kan ordna vilka seminarier och föreläsningar som helst, men i ett parlamentariskt samarbete med ett specifikt uppdrag hör inte allt hemma.

Vetenskap, sakkunskap och forskning som grund för beslut måste vara ett grundläggande krav. Mänskliga rättigheter och jämställdhet är värden som finns fastslagna i en rad styrdokument för landskapsregeringens arbete, och utgör också grunden för regeringen Thörnroos regeringsprogram.

Varför tillåts då en politisk extremism långt utanför ämnet ta plats i kommitténs arbete? Varför flyttas gränserna för det anständiga till denna nivå, och varför i hela friden skulle vi i en parlamentarisk kommitté i Ålands lagting normalisera och legitimera debattörer som Arpi och Wyndhamn?

För min del måste jag, om man verkligen väljer denna väg, överväga mitt fortsatta engagemang i kommitténs arbete. Det beklagar jag, för jag tycker att det är viktigt med jämställdhet och har strävat till att bidra till kommitténs arbete på bästa sätt.