Samarbete kring äldre är svaret

 Samarbete kring äldre är svaret 

Vi var så nära, så nära i Mariehamn att få nånting gjort. Nu blev det inte så. Under de kommande åren hoppas jag att de som stoppade ett demokratiskt fattat beslut är nöjda med utgången. 

Nog om det. 

Eftersom vi är tillbaka på noll med demensboendet i Mariehamn är det tid att höja blicken och se Åland som helhet. 

Några fakta först. 

Antalet äldre i befolkningen ökar i relation till alla andra åldersgrupper.  Så kommer det att vara i ett antal år framöver. Samtidigt föds allt färre barn. Eftersom de gamla blir betydligt äldre än förr ökar behovet av nya stödformer, nya boendeformer och nya vårdformer.  

Demenssjukdomar är bara en del av bilden. Det allra viktigaste, som jag ser det, är att vi utvecklar vår äldreomsorg till en service som möjliggör ett aktivt, rikt och gott liv i ett eget hem där man kan leva tryggt med det stöd man behöver. 

Äldreboenden av olika slag behövs, men de är en liten del av helheten, tyvärr nästan det enda vi pratar om i offentligheten, vilka hus som ska byggas var. 

Vi behöver mera boendeplatser, absolut, men om vi ser Åland som en helhet inte alls så många som om vi bygger i delar och enligt kommungränser. Redan idag köper de stora kommunerna platser av de mindre, där det finns, och det är bra omsorg man får där. 

Vi har Oasen och sakkunskapen om demenssjukdomar. Vi har Trobergshemmet och Odalgården i Mariehamn. Vi har eventuellt ett nytt boende i Folkhälsans regi. Vi har i framtiden ett sjukhusområde som kanske kan användas till annat. 

Ekonomin i landskapet och ekonomin i kommunerna vacklar. Vi kanske bara sett början av en ekonomisk nedgång som utmanar vårt välfärdssystem på sätt vi inte sett på länge. Det finns en svår och växande brist på personal, kanske den största utmaningen av alla. 

Det finns några inte så enkla saker vi måste göra: 

-Samordna platsfördelningen 

-Samordna rekrytering  och vikariepool. Gör det lättare att byta arbetsplats inom kommunal äldreomsorg.  

-Samordna utbildningsinsatser och kompetenshöjning inom demensvården, gärna genom ett kompetenscenter på Oasen 

-Samordna investeringar och byggande. Prata först, bygg sen. Kommunerna, landskapet, ÅHS och KST jobbar runt samma klienter på samma pyttelilla geografiska område. 

Några drömbyggen ute på nån äng kommer inte att bli av, men vi kan göra något bra av det som redan finns och lite till. Kanske en del av Oasen eller något av de befintliga äldreboendena på landsbygden ska specialisera sig på svåra former av demens som kräver mer.  

En god äldreomsorg och äldreservice kräver prestigelöshet och samarbete, särskilt om det också ska finnas utrymme att prata om framtiden för våra barn och unga. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om kläder i lagtinget

 Under torsdagens lagtingsdebatt lyfte Stellan Egeland (Obs) ett flertal gånger att det var feministernas fel att det kommer en backlash som gör att unga killar nu låter sig påverkas av kvinnofientliga "influencers". Som exempel gav han att karlar i velourbyxor kommer till skolor och säger åt killar att dom måste lära sig gråta. Säkert kan detta ha förekommit någon gång efter 1970-talet, men jag har inte under min livstid sett någon man klädd i sagda plagg. Skulle man dyka upp så i dagens högstadier tror jag det skulle ge upphov till stor munterhet. Med detta sagt är det klart att Stellan Egeland ser en klar koppling mellan hur man klär sig och vilka frågor man lyfter. Velour är uppenbart feminint och omanligt (utan att alls problematisera begreppen). Samtidigt har det på annan plats sagts med bestämdhet av samme man och hans parti, att kläder inte har något signalvärde alls, det handlar bara om att vara stilig. Hur går detta ihop? Jag vet inte om den obundna gruppen verklige...
Läs mer

Besatta av sex

 Det finns ett parti och en rörelse på Åland, och i världen för all del, som är besatt av sex och kön. Andras sex. Andras kön. Andras frihet. Det är som om dom inte kan tänka på annat än hur andra ska bete sig, klä sig, kalla sig, yttra sig. Det kommer alltid en släng på slutet, som i den senaste insändare från Obunden samling, om att alla självklart får vara som dom vill, men hela texten handlar om att man inte får prata om det inte uttrycka sin särart, inte synas. Det är alltså ok att böga sig, bara man inte pratar om det. Bara vi skyddar barnen från den förskräckliga insikten att folk är olika. Den här diskussionen är särskilt intensiv i samband med Pride-veckan, denna fest för mångfalden, denna karneval för frihet (ja, frihet) och glädje över att människor med varierande sexuell orientering och könsidentitet också finns, alltid har funnits och alltid får finnas. Jag tror det är viktigt att komma ihåg en sak. Den högerpopulistiska rörelse allt detta tankegods kommer ifrån har so...
Läs mer

Om anständighet och demokrati

Idag, måndag den 20.1 har lagtinget debatterat ett förslag till demokratistrategi. Här är mina synpunkter:   Hur vill vi att vårt samhälle ska fungera? Eller – hur vill vi inte ha det? Att leva i en demokrati där alla har en röst, under en historiskt rekordlång tid av fred – det är något att värna om , men kan vi säga varför .   Det är kanske lättare att säga vad man inte vill. Inte Ryssland, där korruption, vanstyre, förtryck mot oliktänkande, inskränkningar i yttrandefrihet och otrygghet för minoriteter är vardag. Inte Afghanistan - där bara halva befolkningen ens har rätt att vistas utomhus, få en utbildning eller jobba.   Inte USA, där ett val i plågsamt stor utsträckning gå r att köpa av den som har mest pengar och tillräckligt samvetslösa biljonärsvänner .   En demokratistrategi  är helt rätt i tiden och alldeles nödvändig , inte bara för   landskapsregeringe n utan för hela samhället. Det är inte vi här som är demokratin, vi politiker, utan...
Läs mer