Kränkt vit tant

 Kom igen.

Det får jag lust att säga när jag hör Wille Valve i radion förklara att partikamraten Tony Salminen inlägg på Facebook kunde uppfattas negativt eller tolkas på ett elakt sätt. Eller när jag läser hur Stellan Egeland förminskar reaktionerna eftersom "det är mobben som ser ett tillfälle att misskreditera en människa, som man i grunden vet är god, för egen vinning".

Det är ju solklart vad Salminen menar. Precis det han skriver. Det finns inte en människa som sett inlägget som inte förstår

a. det var bättre för när karlarna bestämde, för då fick man åtminstone röka fritt

b. det är sämre nu när tanterna bestämmer

c. de tanterna som bestämmer ska inte få vara ifred ens när dom firar födelsedagskalas.

Jag känner mig inte det minsta kränkt. Det skulle jag kanske göra om den här åsikten eller reaktionerna på den var en överraskning. Det är det inte.

Fernissan är så tunn vad gäller jämställdhet, och respekten för kvinnors arbete är så tunn att kommentarer som dessa dyker upp jämnt och ständigt.

Det hedrar förstås Wille Valve att han tar avstånd, men han gör det så kryptiskt och undanglidande att det ändå förblir klart att det här är ingen stor sak. Det var ju bara några timmar. Salminen tog ju bort inlägget, liksom.

Det intressanta och obehagliga är att de vatten man fiskar i, både från moderater och obundna, är så djupa. Alla dom därute som skrattar och knuffar varann i sidan, höhöhö. Som känner att män ändå är hotade av jämställdhet och att kvinnor med makt förtjänar att förlöjligas.

Är det hela världen, detta Salminens fåniga inlägg på Facebook? Nej. Det är en skitsak, men det är en del av ett mönster. Tro inte för en sekund att det inte finns folk därute, rätt många, som tackar och tar emot.

Ju närmare nästa val vi kommer, desto mera av samma vara kommer vi att se. Och ursäkterna kommer att bli bara blekare.