Käraste Åland. Därför att.
Det är för Siv Linneys keramik, den lilla vita vasen som står på mitt nattduksbord, och hennes blommor jag köper på hösten. Det är för den trasiga frysen på Getaboden som blivit ersatt av en ny som inte läcker vatten. Det är för syrenerna i min gränd, som blommar så intensivt att människor måste gå förbi för att få dofta på dem. Det är Anki som klippt mitt hår i 30 år och Pernilla i bokhandeln. Det är när jag bytte tvättmaskin och tre gubbar på Wåges kom ihåg att min förra var ett riktigt monster som min svåger fixade hem åt mig och alla ville komma och titta på den. Det är Sussi på Espholm, det är tjejerna jag tränar med, det är Viktors Lemon poppy cake. Det är Ramsholmen på våren och den vita katten som är där ibland. Det är de bruna fåtöljerna utanför lagtingets plenisal. Det är alla som hälsar på mig på morgonen. Det är mina barns klasskamrater, hur det doftar när man kommer in på Bastun, hur sträv trappan i stadshuset känns när man går uppför den. Det är Sune och Runa och den sto