Nina Fellman

Hur fasen ska vi göra?   Lite så känner jag när jag läser utspel en om den palliativa avdelningen .   I ngen politiker jag känne r  vill att folk ska ligga och dö i misär utan rinnande vatten. Ingen ön skar utsätta någon för fara.   Det  finns en önskan hos personalen att utveckla palliativ hemsjukvård för att möta många människors vilja att få dö hemma bland sina närmaste. Vi har fått information om ett mobilt palliativt team .   De som jobbar med äldre - och specialomsorg vet att en hel del palliativ vård bedrivs på våra äldreboenden och omsorgsboenden , och att man gärna skulle se en mera aktiv närvaro från ÅHS dit där patienterna faktiskt finns och där de vill stanna till slutet . Palliativ vård är inte bara det som händer på en avdelning på sjukhuset.   Vi vet att det åtminstone tidvis är låg beläggning på de 10 platser som vi nu har på den palliativa avdelningen, och att de är långt fler än motsvarande antal bäddplatser per capita ...

 Jag läser i tidningen att Veronica Thörnroos (PÅ) och Mogens Linden (GV) försökt ta sig in på palliativa avdelningen på ÅHS för att "se ett rum" och testa om personalen får yttra sig. I sällskap med journalist och fotograf dessutom. En liten bit till av min tilltro till en anständig politisk diskussion dör. En cynisk teater där döende patienter får agera statister, för att man vill se ett rum. De reformer och förändringar som diskuteras kring ÅHS är svåra och komplexa. Ingen drivs av viljan att förstöra. I processen måste man fundera både en och två gånger, och kanske får man inte allt rätt med en gång. ÅHS står för mer än en tredjedel av landskapets samlade utgifter, och den andelen ökar hela tiden. Lika väl som andra verksamheter behöver utvecklas och se till att man gör rätt saker på rätt platser med rätt personal behöver också sjukvården göra det. Den är den offentliga verksamhet alla tycker är viktigast och är beredda att betala för, men vi vill också ha vägar, skolor, ...