Ett år i livet
Kanske 2021 var ett skitår. Det var det säkert på många sätt, de uppenbara. Det var också året då jag njöt intensivt av att träna. Året då jag och Hugo simmade som sälar i vågsvallet på Yttre Boklobb, och åren mellan när vi senast gjorde det och nuet försvann. Året då jag skrev en bok, och fick jobba med fantastiskt begåvade smarta och snälla kvinnor i det minst giftiga projektet någonsin. Ett samarbete där ingen var elak och nedlåtande och där ideer togs emot och avfärdades med samma värme. Det var året jag insåg att jag kunde tala om det tunga utan att det brände bakom ögonen, när en skilsmässa äntligen började bli ett minne. Året då jag släppte taget om ministeråren och välkomnade nya tankar och vägar framåt, fri att ändra mig. 2021 var året vi blev av med Donald Trump, detta verkliga hot mot ett demokratiskt styrt USA. Stormningen av Kapitolium var för några timmar nära en katastrof. Det var en viktig påminnelse om hur tunn och skör tryggheten är om man låter strukturer förfalla.