Krig har aldrig skapat fred. Det gör fred.

Så här sa jag när Ålands lagting diskuterade Ukraina.

Dagens diskussion sker i ett helt exceptionellt läge då den vanliga politiken känns sekundär, och att diskutera vår egen säkerhet på ett sätt som ett hån mot dem som har det så svårt i Ukraina. För en livslång pacifist är det här inte något ont som för något gott med sig. Det är något vi genomlider.

Det kan då vara bra att minnas att krig alltid pågår nånstans i världen. I Syrien, i Jemen, i Afghanistan, i Xinjiang Nöden i Ukraina är en del av något konstant, där makthavare i olika delar av världen ser våld, död och krig som en tänkbar del av internationell konfliktlösning.

Det är därför Ålands demilitarisering alltid måste vara en aktuell diskussion, en del av ett fredligt utvecklingsalternativ i världen där folkrätten, diplomatin, det internationella samtalet och de små ländernas rättigheter respekteras.

Ett Nato-medlemskap för Finland och Sverige har aktualiserats av kriget. Det är en naturlig reaktion att man funderar på sitt försvar i en situation som denna, men det är en annan väg än det Ålandsexemplet står för.

Den pågående konflikten visar dock med all önskvärd tydlighet att uppdelningen av världen i intressesfärer, i sig en återgång till det kalla krigets världsbild, skapar en situation där de små ländernas handlingsfrihet och utveckling beskärs av vilken sida de hör till.

En sådan stormaktsnationalism som nu manifesteras av Ryssland anfallskrig mot Ukraina, kan bara leda till en upptrappning av konflikter, och en återgång till det oerhörda slöseri som terrorbalans leder till. Fred blir det inte, bara en frusen konflikt, och de vapen man samlar på sig kan inte användas om mänskligheten ska bestå.

Vad betyder den åländska treenigheten – självstyrelsen, nationalitetsskyddet och demilitariseringen – när världen blir osäker och farlig. Vad ställer det för krav på oss?

Vi på Åland måste våga stå upp för de fredliga lösningarna. Vi måste stärka det som är demokratins vapen – ett starkt civilsamhälle, yttrandefrihet, en fri press, individuell frihet att leva sitt liv som man önskar med den man önskar, jämställdhet på alla plan, mellan kön, mellan samhällsklasser, mellan regioner och länder.

Ett demokratiskt Ryssland där människorna fick tillgång till fri information och verklig demokrati hade inte anfallit Ukraina.

Att bygga demokrati är den bästa försvarspolitiken.

 

Låt oss fortsätta vara anständiga människor som gör Åland till det samhälle vi kan vara stolta över. Låt oss ta emot människor i nöd på ett värdigt sätt. Låt oss komma ihåg det också långsiktigt, när det börjar svida och bli jobbigt. Låt oss komma ihåg att det inte är det ryska folket som är ondskefullt, utan den regim som krossat demokratin, yttrandefriheten och bryter mot internationell rätt. Vi behöver klara av att se skillnad på vanliga ryssar och den ryska regimen och visa återhållsamhet och balans också där.

Bara i en värld av demokrati, öppenhet och fred  finns det plats för små självstyrda regioner att sköta sig själv. Det är det vi ska jobba för, en människa i taget.