Nina Fellman

 Faktiskt så trillade jag nästan av stolen när jag läste Henrik Herlins kommentar till Kristin Mattssons insändare om destruktiva mansnormer. Hör på dethär: "Det är ett riskabelt experiment (normkritiken alltså) som kan få obehagliga följder. Bättre då att låta de normer som sakta byggts upp fortsätta utvecklas på ett naturligt sätt, samtidigt som man ger enskilda individer utrymme att avvika från dem om de så önskar. Det anser jag vara en betydligt mer omtänksam och ansvarsfull strategi." Här finns så mycket att fundera på att man inte vet var man ska börja. Vad kunde den obehagliga följden vara av att granska varför män använder våld mot kvinnor och andra män?Att de skulle sluta? Normkritik är ju inte så märkvärdigt, om man använder lite lättare ord. Det handlar om att göra det som bra journalister gör alla dagar, att ställa frågor och undersöka varför något förhåller sig på ett visst sätt, vem som gynnas och vem som missgynnas. Det handlar om att reda ut begrepp och få mer...

Godmorgon, hjärna. Dags att börja flexa lite och vakna. Under semestern som inte blev som andra men fin ändå, har jag med blicken glidit över allt politiskt som annars hade krävt en reaktion. Det finns ju andra saker att pärkla om. Att alla andra vadar i blåbär till exempel, medan mina säkra platser hänger med små torra knallar. Eller att båtskrället står på land för att snurran inte funkar. Nåja. Terrassen blev målad, och i ett utdraget anfall av effektivitet även annat. Böcker blev lästa. Havet tog emot mig. Som en mjukstart på sensommaren vill jag härja lite om åsiktskorridoren. Jag har läst både här och där att den är smal och svår för dem som fritt vill uttrycka sig om att feminismen gått för långt, att hbtq-tramset gått för långt, att Black lives matter gått för långt, att svenskarna inte ska komma hit och spruta corona på anständigt folk, att Trump är en rediger karl som säger som det är och annat fullständigt trams. Ja, trams. Offentlig debatt handlar ju inte om att någon part ...