Heja, heja, heja, heja

Vad betyder det för ekonomin att något roligt händer?
Vad betyder det för konsumtionen att folk blir glada?
Hur ska man räkna in lycka och välbefinnande i kalkyler för framtiden, och om det har betydelse, hur ska man åstadkomma detta välbefinnande?

Just idag är det lättare än annars.
IFK Mariehamn firas av yster skara på torget. På gårdagens kalas var matchen som tog hem cup-guldet det stora samtalsämnet, och ledde helt säkert till större lycka och åtminstome mer konsumtion av alkohol under kvällen.

Segern, så trivial den kanske är för någon som inte bryr sig om fotboll (jag såg matchen, bet på naglarna), skapade en känsla av samhörighet, glädje och stolthet. Den bekräftade att vi på Åland är dugliga människor, att finnen Pekka Lyyski är värd vår kärlek, att brasilianare, nigerianer, amerikaner och svenskar (bland andra) också är ålänningar, och vi egentligen är ett enda stort kumbaya av tolerans och gemenskap.

Den berättelsen kanske inte är helt sann, men den är viktig. Den är vad vi vill tro på, och genom att vi tror så medverkar vi till att komma steget närmare.

Det finns många andra berättelser som stärker vår tro att vi är goda människor på en bra plats på jorden.
När människor klarat sig, överlevt, varit snälla med varann, vunnit mot alla odds, rest sig i sista sekund.
När man gjort saker tillsammans.

Många har lyft fram IFK Mariehamns betydelse för att marknadsföra Åland. Jag tror det är mycket viktigare att framgångarna får folk att bli glada och tro på framtiden.
Tror man inte så vill man inte.
Se där, en politisk lärdom.