Långsamt, men rätt

Fem borgerliga statsministrar har vi haft efter Paavo Lipponen, som gästade Mariehamn under onsdagen.
Inte en enda av dem har lyckats särskilt bra med sin ekonomiska politik, och allra värst gick det när Matti Vanhanen var statsminister och Jyrki Katainen finansminister.
Lite ödmjukhet skulle vara på sin plats, tycker Paavo.

Det går inte snabbt när han pratar. Orden kommer eftertänksamt. Han är ingen hetsig revolutionär. Han betonar, gång på gång, stabilitet och samförstånd. Förhandlingar. Att inte utse syndabockar. Att inte måla upp undergången inför varje kreditvärdering.

I motsats till Esko Aho, som var i Mariehamn igår, menar han att man måste investera Finland ur krisen, samtidigt som man sparar i samförstånd och utan att det drabbar de fattigaste.
Han ger facken en central roll. Utan dem som parter på arbetsmarknaden slutar Finland med den nordiska och den tyska modellen för samförstånd och stabilitet på arbetsmarknaden.

Paavo Lipponen berättar om forskningsprojektet i Uleåborg, där ett av ämnen man särskilt studerar med tanke på finländsk export, är svenska.
Om att Sverige exporterar tio gånger mer till Norge än vad Finland gör.
Om att inflyttning och den dynamik som kommer av fler människor i arbetsför ålder, är nödvändig. Annars går inte bara Finland åt pipan, utan hela Europa.

Jag känner, att här talar en man som gjort jobbet, och gjort det bra. Han har inget att bevisa längre. Kanske att Sipilä skulle lyssna på honom,  i stället för på Esko Aho och Matti Vanhanen, som misslyckades med att vända finländsk ekonomi.


Kommentarer

  1. Hej Nina!

    Jag har alltid varit en beundrare över hur Lipponen/Niinistö tog Finland ur en stor kris i mitten på 90-talet. Man lyfte till en av europas främsta ekonomier. Man får dock inte glömma att det var rätt hårda besparingar på sociala förmåner bl.a studiestöd m.m. samtidigt som man sänkte skatter och satsade på innovationer och forskning. Vanhanen och Katainen vågade sen inte fortsätta på samma linje utan blev ängsliga och vågade inte genomföra reformer samtidigt somoffentliga sektorn blev den som drev lönebildning istället för privata som under L/N. Samma sak i Sverige Göran Persson gjorde vad som behöhvdes och Reinfeldt forortsatte med en arbetarlinje Sverige är idag en av Europas ledande ekonomier medan det är svårt/kris i Finland.Lipponen har också sagt att Finland borde titta på Sverige. Har läst en del om Lipponen/Niinistö eran. Bland annat skrev Clas Andersson som var utbildnings och kulturminister i sina memoarer följande: " Enda gången jag blev förbannad på Niinistö var när jag ville höja studiestodet och han under sista budgetbehandlingen tog till orda och erbjöd att välja mellan noll och ingenting". Jag är lite besviken att vi här i valdebatten oberoende av parti inte vågar lyfta en av nästa periods största utmaningar. nämligen ekonomin. Jag är övertygad om att en ordentlig kommunreform på några års sikt kunde spara 10-15 miljoner. Behovet under perioden kommer att vara 25-30 milj.

    Ha en fortsatt bra dag!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden