Nu börjas det igen

Lyxfrukost vid ministerbordet.

En ekande tystnad, på bloggen, medan jag sökt min själ.
Vad säga, vad tiga om?
Ministerrollen, den privata Nina, katterna, Orkla, vindkraften, besvären med ryggen, anhöriga som dör.
Det är mitt liv, men vad skriva om?

Nåja, våndan är över. Jag skriver om allt. Ni, bästa läsare får vänja er vid högt och lågt från denna minister -partsinlagor, middagsbestyr, semestrar, föredragningar och debattinlägg i lätt affekt.

Under de senaste veckorna kan man säga att det varit turbulent och mycket av allt.
Dödshot (fåniga, fjantiga och illa stavade)
Vindkraft.
Nedläggningshotade arbetsplatser på landsbygden.
Besök i bygderna, från Hammarland till Föglö.
Och den stora Grelsby-skandalen förstås.

Låt mig formulera en ståndpunkt om det.
Jag läste försäljningsprospektet. Där står det klart och tydligt att det finns fastigheter med skyddsmärkning (även om det faktiskt inte fanns en formell märkning). Frågan har varit uppe i alla skeden av behandlingen av ärendet, och varit känd både för entreprenörer, politiker, tjänstemän och experter.
När delgeneralplanen uppgjordes fanns det fortfarande kvar en önskan om skyddsmärkning, som försvann i detaljplanen.
Kulturbyrån, och överantikvarie Patrik Söderman skriver i sitt utlåtande att de på sakkunnig grund konstaterade kulturhistoriska värdena ska skyddas, i enlighet med gällande lagstiftning.
Det innebär rivningsförbud samt att man gör eventuella ändringar i exteriören i samråd med den antikvariska myndigheten.
Landskapsregeringens utlåtanden görs utgående från det experterna säger. Vem som helst kan tycka att en gammal kåk inte är värd någonting, att fornlämningar kan grävas upp för att det finns så många, eller att det bara är fånigt med kulturhistoriska helheter. För en professionell bedömning har vi en myndighet med verklig kunskap och som enda syfte att lyfta fram och kämpa för att vi som samhälle inte glömmer eller förstör den historia vi lever i.
När utveckling och exploatering sker är landskapsregeringens roll att balansera dessa olika intressen mot varann, inte att underkänna eller ifrågasätta experterna.
Tycker jag då att utvecklingen i Grelsby är av ondo, att projektet borde stoppas för att återgå till att vara en sönderfallande kulturhistorisk ruin?
Ingalunda. Jag tycker det är fantastiska och spännande visioner, på en plats som valts dels för det vackra läget dels för dess kulturhistoriska bakgrund. Vem förstår inte lockelsen med att starta hotell eller vandrarhem i ett gammalt mentalsjukhus på en av Ålands mest natursköna platser. Det är precis samma mekanism som i fallet Smakbyn, att man vill dra nytta av och exploatera kultur och historia för att utveckla samtid.
Landskapsregeringen har generöst stött projektet ekonomiskt.
Det finns ingen orsak att motarbeta det, tvärtom. Däremot är det landskapsregeringens sak, ända upp till högsta politiska nivå, att hitta balansen mellan olika intressen, och att inte idiotförklara någon för att det på kort sikt vore opportunt.
Låt oss hitta balansen. Låt oss ha lite is i magen. Låt oss följa lagen.
Så tycker jag.