Jag sänker mig inte till den nivån

Som journalist betonade jag ofta, också för mig själv, hur viktigt det är att inte reagera med reptilhjärnan när man blir attackerad, utan ta ett steg tillbaka och fundera. (Ett råd jag bevisligen inte alltid förmått leva upp till).

Tidningen Ålands chefredaktör Daniel Dahlén skriver  i dagens ledare (11 oktober) att jag är en usel ledare och allmänt dålig människa, en fegis som övergav mina tjänstemän när de behövde mig och en inkompetent minister.

Är det så?
Min uppfattning om mig själv, ibland också bekräftad av andra, är att jag är en hyfsat bra ledare. Tydlig, rak och redig. Jag har aldrig backat från mitt ansvar.

Nån gång i början av mandatperioden blev jag så ivrig att jag trampade in på verkställigheten av beslut, och blev milt men bestämt instruerad av tjänstemännen om vad som var min roll och deras. Det var bra och lärorikt.

Jag tror att en bra ledare ska ha stora öron och en liten mun. Att man ska vara snäll och tydlig. Att man ska vänta med att döma och vara generös med att berömma.

En helt annan sak är att man kan ha olika åsikter i politiska frågor. Daniel Dahlén är chefredaktör för en uttalat borgerlig tidning. Den linjen har under hans ledarskap förstärkts till att också omfatta journalistiken, inte bara ledarsidan. Min ideologi är den motsatta. Det kan möjligen ha med saken att göra.

Nedan den insändare i själva sakfrågan om e-valet som jag skickat in till tidningen Åland, och kanske eller kanske inte får publicerad.
På morgonen den 21.10 tror jag att det kan finnas några som vaknar med en lätt moralisk baksmälla över vad de i valhetsen förleddes att säga och skriva. Jag vill inte vara en av dem.

Min insändare:

För dem som känner sig olustiga och undrande inför dagens ledare i tidningen Åland vill jag förklara och ge lite argument. Det är förstås av mindre betydelse i den klappjakt på skyldiga  socialdemokrater som pågår, men ändå sant.

Arbetet med vallagen Inleddes under den förra mandatperioden. Redan när jag som kansliminister tog över den politiska processen 2015 fanns e-röstning med i planerna. Arbetet har fortskridit i god ordning, mestadels lett av Casper Wrede och lagberedningen, på ett mycket noggrant och ordentligt sätt.

I de avstämningar vi haft politiskt fanns egentligen bara en oenighet, kring hur många kandidater som får ställas upp. I lagtinget antogs lagen enhälligt. Vilken ledamot i lag- och kutlturutskottet som brutit mot regelverket och avslöjat (falsk) information om vad där sagts vill jag inte spekulera i.

I lagtinget förekom en hel del diskussion om datasäkerhet, men inget om just möjligheten att bryta valet om det inte uppfyllde kraven. Lagtinget antog den nya vallagen enhälligt.

I juni hade landskapsregeringen den sista diskussionen med Casper Wrede och leverantören av valsystemet, och fick försäkran att allt gick enligt plan och att det inte fanns några problem.

Därefter överlämnades hela lagtings- och kommunalvalet till valadministratören och centralnämnden för lagtingsval, och det politiska ansvaret tog slut. Varken jag eller någon annan politiker har möjlighet att lägga sig i det, nu är det lagen som styr. Detta för att förhindra all politisk inblandning i valet. 

Vid den presskonferens som hölls kring e-valet var det inte ens tal om att jag skulle medverka, tvärtom var budskapet från förvaltningen och Casper  Wrede att jag skulle hålla mig borta för att undgå alla misstankar om politisk påverkan.

I ett utskick från rättschef Michaela Slotte och valadministratör Casper Wrede bekräftades detta. Politiker har ingen roll i genomförandet av ett val.

Jag tar nog, och har alltid tagit ansvar för tuffa saker på mitt bord, ofta ensam, men detta var inte ett sådant tillfälle när det var lämpligt.

Inför ett val försvinner ofta sans och balans, både hos politiker och journalister. Jag ser det inträffade mycket allvarligt, och menar att frågan om vad som gick fel och vem som bär skulden noga måste utredas, men det ingår inte i mitt ledarskap att utan kunskap, utan vetskap och utredning börja peka finger på någon. Ibland är det en dygd att vara tyst, även om det kostar på.

Politiskt ansvariga är vi alla i regeringen och alla i lagtinget för den lagstiftningen som styr valet. Lika ledsna är vi alla över att en fin möjlighet att bredda demokratin gick om intet, och lika viktigt är det för oss alla att respektera processen, vår splitter nya vallag och de tjänstemän som nu jobbar dygnet runt för att göra det bästa möjliga av denna mycket olyckliga situation.

Nina Fellman