Inte samma fel igen

Hur ska omställningen se ut när pengarna är borta? Kan covid 19-pandemin sätta stopp för den långsamma men positiva rörelsen mot ett hållbart Åland, helt enkelt för att man i en tid av kris och återuppbyggnad tar till beprövade metoder, sparar på det som inte känns absolut nödvändigt och låter bli att investera i framtiden?

Jag är orolig att det kan gå så.
Efter att virus-sjukdomen levt ut sin relativt korta akuta livstid står vi inför uppgiften att återuppbygga ekonomin. Vilka kommer då att vara de starkaste aktörerna? Vilka kommer att ha den starkaste drivkraften? Vem kommer att tala för solidaritet över gränser, anständiga löner, investeringar i energiomställning och ett hållbart jordbruk? Politiskt, ideologiskt och ekonomiskt är detta relevanta frågor.

Vi hade ett läge, före pandemin bröt ut, att genom de Paf-medel som på ett eller annat sätt skulle tas in i landskapets kassa, göra stora satsningar på omställningen. En del pengar hade säkert gått till sånt som kan betecknas som drift, men det hade också varit om inte lätt så möjligt att använda en del för forskning, för utveckling, för resiliens och energiomställning.

I kommande budgetar, både den tredje tilläggsbudget som nu ska förverkligas och i ordinarie budgetar för de  kommande åren kommer det att vara betydligt tuffare att argumentera för sådant, av den enkla orsaken att omställningspengarna är borta. Paf-kassan gick till krishantering, och landskapet kommer snart att behöva låna till drift.

Att i det läget få in nya stora satsningar på sånt som inte i en rät linje ger utdelning i form av återuppbyggnad, arbetstillfällen och, ja, ökad konsumtion, kommer att vara svårt.

Därför är det nödvändigt att alla som vill se den nya världen efter covid 19 gå i en grönare riktning argumenterar inte med flum och floskler eller med skuldbeläggande, utan med konkreta, affärsmässigt hållbara och sysselsättningsfrämjande förslag som är rättvisa, gröna och feministiska. Alla dessa tre handlar om rent politiska och ideologiska prioriteringar. Där görs valet kring en hurdan framtid vi vill ha.

Människor vill göra rätt, men de vill också ha lön så de klarar sig, äta god mat, vara glada och roa sig, resa, bygga, få barn och skapa hem. Det är mänskligt.
Frågan är hur. Hur ska vi Recover better, som Antonio Guterrez säger?

Jag har en stark övertygelse. Kapitalismen är inte svaret. Kapitalismen har inte svaret. Den ohämmade kaptitalismen, de starkas rätt att exploatera, den globala över- och underordningen är orsaken till den brutala avskogningen, den ohämmade exploateringen av naturresurser och de växande klyftorna mellan rika och fattiga.

Den stora utmaningen för oss till vänster, för arbetarrörelsen, för facken, för miljörörelsen är att komma med alternativ. Nu.
Annars får vi det gamla vanliga, och han är en äldre rik vit man vars siffra på sista raden är viktigare än lön som det går att leva på, globalt och ekologiskt hållbara företag eller natur som existerar för sitt egenvärde och inte som en naturresurs att exploatera. Om man nu både förenklar och generaliserar.

Jag vill komma med ett förslag; När landskapsregeringen ska sätta sig ner och dra upp riktlinjerna både för sitt regeringsprogram för resten av mandatperioden och för kommande budgetar, ordna en framtidskonferens. Involvera alla, organisationer, nätverket Bärkraft, arbetsmarknadsorganisationer, kommuner, partier. Låt oss diskutera tillsammans ett hurdant Åland vi vill starta om efter covid 19.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden