En dags jobb i lagtinget

 

Idag har lagtinget kommit in på slutrakan med behandlingen av nästa års budget, utgående från finans- och näringsutskottets betänkande.

Det var ett intressant arbete, där vi var överens om det mesta, och där man faktiskt kunde lära sig väldigt mycket av de över 70 människor som hördes av utskottet.

På åtta punkter tyckte jag det var befogat att ur socialdemokratisk utgångspunkt reservera mig. Det finns saker vi inte är överens om, och det är viktigt att säga det.

Vi socialdemokrater föreslog i en budgetmotion att anslaget för tunnelutredning och en projektingenjör som ska jobba med det stryks. Inget i utskottsbehandlingen har visat att processen kommer att leda till ett förverkligande, eller att det faktiskt behövs en projektingenjör innan man ens Vi kommit överens om tunneldragning, finansiering eller säkerhetsstandard.

Vi anser fortsättningsvis att landskapsregeringens ambitionsnivå vad gäller utvecklingen av tandvården borde vara högre. Nu är den obefintlig. Det kan inte vara bara socialdemokrater som bryr sig om folks tänder, och dessutom alltid får skulden när inget händer.

Utan en rejäl arbetsinsats från landskapets miljöbyrå är det flera utvecklingsprojekt som rör vattenmiljö, -kvalitet och -skydd som inte kommer vidare. Med en tillfällig tjänst som vattenstrateg hade man tagit viktiga och konkreta steg framåt. Nu bluddras pengar bort på en tunnelutredning och annat ”visionärt” medan konkret och viktigt utvecklingsarbete blir ogjort.

Många kommer att klaga på ÅMHM i vår, när näringsidkare inte får sina miljötillstånd så snabbt som de skulle vilja. Då kan det vara bra att hålla i minnet att den omotiverade inbesparingen av en miljöinspektörstjänst välsignades i denna sal, mot bättre vetande. Man måste ha tillräckligt med folk för att göra det jobb vi lagstiftat om.

Om ett par korta veckor inleder Kommunernas socialtjänst sin verksamhet, till fromma för socialvården, missbrukarvården, specialomsorgen och barnskyddet på hela Åland. I stället för att ackompanjeras av välgångsönskningar, tålamod och långsiktigt engagemang startar KST ur ruinerna av kommuner som håller på att falla samman. Vi menar att landskapsregeringen, som både lagstiftat om KST, socialvårdslagar, äldrelagar och landskapsandelar, borde ha en plan för hur KSTs finansiering tryggas. Jag är säker på att det är avsikten, men man har från regeringsbänken ingen aning om hur man ska gå tillväga har finansministern meddelat. Vi hade gärna sett en skrivning i budgeten om landskapsregeringens ansvar i frågan.

Tre reservationer tänker jag föra till omröstning. Vi kommer förstås att förlora, men kampen är också viktig.

Den första gäller fiskodlingen.

I betänkandet skriver majoriteten, inklusive liberalen John Holmberg vars motion på detta sätt förverkligas, att utskottet ser fiskodlingen som en potential för tillväxt och att en volymökning vore till fördel för Ålands ansträngda ekonomi. Jag har föreslagit att skrivningen stryks, med motiveringen att vattenlagen nu har en stopp-paragraf som förhindrar en utvidgning av fiskodlingen. Innan den nya vattenlagen är på plats, och de förordningar som klargör den, innan det finns kommersiellt gångbara metoder för att kompensera eller eliminera utökade utsläpp, är det inte möjligt att på ett hållbart sätt expandera volymen av fiskodling i åländska vatten. Fiskodlingen är en viktig framtidsnäring, när och om man löst utsläppsproblemen, men det vore förödande för vattenmiljön i Östersjön, särskilt lokalt på Åland om man gick in för en ren expansion. Det vore att förstöra själva livsförutsättningarna för det åländska näringslivet, turismen och ålänningarnas livskvalitet.

Den andra reservationen jag vill föra till omröstning gäller Ålands radio och tv. Utskottet skriver i betänkandet att budgetförslaget redan visar ett stort underskott och att det finns ett stort behov av att minska utgifterna. Därmed ska landskapsregeringen ”värdera ÅRTV i relation till övriga verksamheter.” Majoritetens svar till kansliministerns fråga hur man ska se på en minskning på 300.000 euro till ÅRTV får alltså svaret: alla måste spara, och en axelryckning.

En stark public service enligt nordisk modell är en av demokratins grundpelare, och den lokala bevakningen en viktig självstyrelsefråga. Därför tog Åland i tiderna över behörigheten över radio- och tv-frågor. Under hörandena i utskottet har det blivit klart att konsekvenserna för Ålands radio och tv av införandet av den nya media-avgiften blir betydande och att konsekvenserna av en så stor intäktsminskning är helt outredda, samtidigt som kraven i det mediapolitiska programmet är oförändrade och inkluderar bland annat hanteringen av nödmeddelanden.

Jag tycker att det enda ansvarsfulla och respektfulla är att landskapsregeringen först gör jobbet att prioritera och utvärdera och söka lösningar, och sen bedömer helheten. Jag har en alternativ skrivning med förslaget att landskapsregeringen inför tilläggsbudgeten söker ett sätt att trygga en tillräcklig finansiering till Ålands radio och tv, exempelvis genom att särskilt finansiera beredskapen kring nödmeddelanden.

Vilken annan verksamhet skulle man kapa vid knäna på det här sättet, och varför är vi de enda som protesterar? Man får lust att bli lite biblisk här, och konstatera; förlåt dem, ty de vet icke vad de gör.

Min tredje reservation rör elhybridfärjan och landskapsregeringens klumpiga och olyckliga hantering av processen.

Genom processen som inleddes när landskapsregeringen 2020 bröt avtalet med Ansgar Ab – Finnferries riskerar landskapet ett stort skadestånd. Förutom skadeståndsbeloppet tillkommer kostnader för räntor i enlighet med räntelagens § 7, som beroende på skadeståndsbeloppet kan blir betydande summor (på det yrkade beloppet ökar summan med 2 022 euro per dag, vilket utgör 738 000 euro per år). Lagtinget har inte fattat något juridiskt bindande beslut om att landskapsregeringen ska häva avtalet, vilket förstås kan bli ett stort problem. I stämningsansökan framkommer att landskapsregeringen redan den 14.9.2020 känt till nivån på skadeståndsbeloppet 10,5 miljoner euro, men man har trots det inte förhandlat om en gemensam lösning. Investeringar och nya trafikmodeller är nödvändiga för att uppnå både kostnadsinbesparingar och minskade koldioxidutsläpp. Åland klarar inte att minska sina koldioxidutsläpp inom sjötrafiken i enlighet med uppställda mål ifall inte gamla färjor byts ut. I jämförelse kan nämnas att färjtrafikens utsläpp i riket minskar med 20-25% från 2016 till 2025 tack vare investeringar i eldrivna fartyg.

Jag föreslog att följande läggs till betänkandet:

Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att återkomma till lagtinget med en redogörelse över med vilka fullmakter man sagt upp avtalet med konsortiet Ansgar-Finlands Färjetrafik, samt en redogörelse för vilka försök till omförhandling av avtalen som genomförts.

Lagtinget uppmanar därtill landskapsregeringen att på allvar inleda förhandlingar med konsortiet i syfte att uppnå en gemensam lösning, framom utdragna processer i domstol mot seriösa entreprenörer inom sjöfarten.

Det var mina reservationer. Fortsättning följer.