Prioriteringar i besparingarna

 Enligt landskapsregeringens direktiv ska landskapets myndigheter, förvaltning och verksamheter spara 2 % sv kostnaderna år 2022, och 1 % vardera åren 2023 och 2024.

Det betyder för ÅHS del ett enormt sparbeting i en tid när organisationen fått sträcka sig långt utöver det vanliga för att hantera pandemin.

Före pandemin drabbade oss var ÅHS under ledning av en mycket kunniga och långsiktiga hälso- och sjukvårdsdirektören Jeanette Pajunen på väg att jobba fram en struktur med kostnadsansvar på rätt nivå, förändringsarbete och digitalisering som både stretade emot en okontrollerad kostnadsutvecklingen och hade ett rimligt sparmål. Så ska man jobba med inbesparingar, som en kontinuerlig process.

Det som nu händer är att man pålägger en redan pressad organisation att sätta tid och kraft på att med köttyxa hugga bort nån tillräckligt stor bit, ingen vet vad.

Det kommer inte att lyckas, men nog skapa oro och olust, för att inte tala om det faktum att stora inbesparingar just nu är fel väg att gå. Nu borde man på landskapsnivån bedriva konjunkturpolitik, investera, stöda och bekämpa arbetslösheten, inte underblåsa den med inbesparingar som bara kan betyda att folk får gå i arb

Samtidigt, vilket efter efter ett visst grävande framkom på dagens frågestund i lagtinget, ska man inte spara på överföringarna till exempel för sociala stöd, arbetslöshetsersättningar - och kommunerna.

Det betyder att landskapsregeringen gjort bedömningen att ÅHS, vår gemensamma hälso- och sjukvård ska klara av ett stort sparkrav medan kommunerna i sin nuvarande form ska få samma pengar som förut, eller de facto mera, eftersom kommunerna ska få behålla en större andel av företagsbeskattningen än tidigare.

Nu menar jag inte att att man borde spara på kommunerna. De står för en livsviktig service till kommuninvånarna som bara måste finnas - men genom sitt beslut gör landskapsregeringen en prioritering. En medeltida kommunstruktur i sin nuvarande form är viktigare att finansiera än vår gemensamma hälso- och sjukvård.

Och hur man än pressar kan man inte få några svar om hur landskapsregeringen tänker sig att jobba framåt med kommunfrågan. Enligt Harry Jansson håller man "diskussionsmöten" som han inte tänker delge lagtinget. Så mycket för medborgardialog och medbestämmande, kan man tycka. 

Jag tycker att det på riktigt är otäckt att alla reformprocesser ligger på is, samtidigt som man driver en kortsynt åtstramningspolitik som kan få alldeles förödande konsekvenser för arbetslöshet och utflyttning.

Vad är det som ska lyfta Åland ur krisen, när landskapsregeringen bara gräver gropen djupare?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer