Identitet, mångfald och rättvisa

"Det där är dentitetspolitik". Det är ett retoriskt grepp min lagtingskollega Stellan Egeland (Obs) gärna använder för att beskriva den för honom misshagliga feminismen och annat jämställdhetsarbete. Det låter väldigt märkvärdigt, men vad menar han egentligen?

Identitetspolitik är ett begrepp som kan betyda flera saker, men om man förenklar så är det helt simpelt att en grupp identifierar att de har gemensamma intressen, agerar tillsammans och kräver rättigheter. Det har många gjort, ofta från ett minoritetsperspektiv.

Arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, hbtq-rörelsen har gjort det. Nationalismen är ett identitetsprojekt i stor skala, där det vi man utgår från är alla som hör till nationen. Idag finns olika mansrörelser som kräver förståelse utifrån sin identitet som förtryckta män vars intressen inte tillgodoses till exempel i vårdnadstvister.

Det som retar Egeland mest är kanske att det i hans analys inte finns rum för mångfald inom en grupp som kräver rättigheter. Han tänker sig att gruppen kvinnor som gör analysen att vi ännu inte uppnått ett jämställt samhälle, alla upplever oss förtryckta och underordnade alla män. Dessutom verkar han tro att allt arbete för jämställdhet innebär någon form av tvångsrekrytering av feminister, också sådana som inte vill.

Well, här är en nyhet. Så är det inte. I ett demokratiskt sammanhang lämnar man ett självklart utrymme för att alla i den grupp vars rättigheter man arbetar för inte vill samma sak. Feminismens styrka är och har varit att man kan befinna sig på hela spektret från vänster till höger, och ändå tycka att just den frågan förenar.

Det som tycks obegripligt för Egeland & co är att det finns strukturer som ligger djupare och påverkar mer än  formella rättigheter och skyldigheter. Det finns förväntningar och normer som styr beteenden, lönebildning, vem man anställer, vem som vågar se sig själv som en chef eller i ett traditionellt manligt kodat jobb. Vetenskapen kring detta är inte ifrågasatt, och man kunde tycka att de som hör till partier som utan att blinka tillskriver människor som tillhör en annan religion eller kultur specifika egenskaper skulle ha lätt att greppa detta.

I min värld är nyckelorden rättvisa och mångfald. Rättvisa utgångspunkter och möjligheter, och en mångfald sätt att vara både kvinna och man, långt bortom traditionellt konservativa könsroller.

Och, för att vara riktigt tydlig - är det någon som vill leva i de könsrollerna är det självklart ok, förutsatt att det är ett fritt val.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden

Var drar man linjen när den flyter?