Högre kostnader och mera tvång för kommunerna

 I dag hölls frågestund i lagtinget. Jag försökte fråga finansminister Höglund hur den utlovade parlamentariska kommitten som ska utforska åländsk ekonomi ska jobba, och om man vågar ta upp den helt centrala frågan om kommunernas ekonomi och struktur i uppdraget. Svaren var mycket svävande. Det verkar som om denna grupp, som det talats om i månader, ska definiera sitt eget uppdrag, och att det ska resultera i nån slags politisk handskakning om vart ekonomin är på väg.

Finansministern vill alltså prata om ramar och överskottsmål, i klartext inbesparingar på service, men inte om de dyra strukturer som centern inte vågar förändra.

Socialdemokraterna har ställt kravet att frågan om en reviderad kommunstruktur måste ingå i uppdraget. Det är helt ohållbart att diskutera åländsk ekonomi som helhet, utan att diskutera hur kostnader uppstår och upprätthålls i kommunerna, när en byråkratisk struktur prioriteras framom servicen till medborgarna. Som när Lumparland ställer in betalningarna till KST, som de facto ger lumparlänningarna social service på lika villkor som andra ålänningar, men har kvar en högavlönad kommundirektör man egentligen inte behöver. 

 Den kommande kriskommunslagstiftningen är en dyr och ganska brutal tvångslagstiftning som tvingar ihop kommuner som inte längre klarar sig. Det ville vi socialdemokrater till varje pris undvika, genom en ordnad process som skulle skapa bärkraftiga kommunala enheter. Den tidigare kommunreformlagen var en process som krävde kommunernas samtycke, i Harry Janssons kriskommunslag finns inget sådant. Där fattar landskapsregeringen tvingande beslut, utan att därigenom uppnå en vettig helhetslösning.

Eller så får landskapsregeringen helt enkelt fortsätta betala dyrt för gamla kommuner, medan annat blir lidande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden