Nina Fellman

Såhär resonerade jag i stadsfullmäktige kring frågan om Strandnäs daghem, som majoriteten vill skjuta på framtiden. Det röstade Henrik Löthman och jag emot i stadsstyrelsen Vi och den socialdemokratiska gruppen tycker att tilläggsmedel ska beviljas och att projektet ska gå vidare. Det är en tråkig vana vi har i Mariehamn att dra saker i långbänk, också sådana vi en gång kommit överens om, och där vi alla ansett att det finns ett behov. När det gäller det aktuella projektet, ett nytt daghem i Strandnäs i anslutning till skolan, är det en fråga och ett projekt som beretts under många år. Det är därtill ett projekt där vi i början av denna mandatperiod kunde höra av ansvariga tjänstemän att man gemensamt, i en konstruktiv process kunna jämka samman både en inledande tveksamhet från lärarhåll, önskemålen från barnomsorgs- och bildningssektorn och infrastruktursektorns frågetecken kring utförandet. Vi enades om ett bygge med många pedagogiska fördelar, en utformning som möjliggör at

 Vi vet alla hur det blir. Finland och Sverige går med i Nato i en aldrig tidigare skådad hast. Jag är säker på att det sker med de bästa avsikter och med Finlands och Sveriges trygghet i fokus. Men jag håller inte med. Jag tycker det gått för snabbt. Jag tycker att man agerar utgående från en rädsla för ett militärt hot vi inte vet om finns. Jag tycker inte vi utrett de andra möjligheterna att tillsammans med Sverige förstärka ett alliansfritt försvar. Jag tycker att vi lovar bort vår framtid i ett äktenskap med en partner vi vet alldeles för lite om. Eller kanske för mycket. Se bara på turkiske presidenten Erdogans reaktion. Hur han genast ser en möjlighet att klämma åt kurderna i Norden, ett folk som i Turkiet utsätts för det grövsta förtryck. Se hur han kräver att Finland och Sverige ska häva handelsrestriktioner och inordna sig i alliansen med ett land där mänskliga rättigheter har mycket litet värde. Och se på våra andra nya sängkamrater - till exempel Polen och  Ungern under Orb