Mer politiskt mod i hållbarhetsarbetet

 

Vi lever i en accelererande klimatkris. Det är utgångspunkten för att vi har en Utvecklings- och hållbarhetsagenda. Agendan är välkänd och etablerad bland ålänningarna – så är det. Mycket gott har kommit ut av arbetet. Tyvärr är det också så att det finns en uppenbar risk för frustration, och för att människor på Åland upplever att det är en produkt med en fin blank yta, som inte leder till konkreta, snabba och tillräckliga resultat.

Det är för att vissa saker som måste bestämmas här och drivas politiskt inte blir av. Politikens vardag är ett gnetande och ett stretande. Det är att vara obekväm och besvärlig, att driva frågor mot olika intressegruppers vilja.

Arbetet med hållbarhetsagendan inom tredje sektorn och i näringslivet rullar på med bra fart. Där finns en drivkraft. För tredje sektorn för att man tror på den, inom företagen av rent affärsmässiga skäl. Det är politiken som haltar och hackar när vi inte förmår fatta beslut om kommunala strukturer, om trafiksystem och om planering, för att vi inte är överens och inte kan visa handlingskraft.

Jag tror att det är viktigt, för att hållbarhetsagendan fortsatt ska tas på allvar, att det blir lite mer påstridigt, lite mer obekvämt och lite mindre insmickrande. Den statusrapport och det meddelande vi nu hanterar beskriver det som blivit gjort, de framgångar som uppnåtts och de samarbeten som etablerats, väldigt långt utifrån förvaltningens business as usual. Det är väldigt bra att man reflekterar på sitt arbete utgående från hållbarhetsmålen, att man gör justeringar utgående från dem, att man sakta anpassar verksamheter.

MEN

Tyvärr upplever jag att en beslutsamhet driven av en känsla av brådska, av att saker behöver göras nu, inte är tillräckligt starka i den politiska delen av vårt hållbarhetsarbete. Det har blivit en polerad och lite självgod del av vårt etablissemang att säga rätt saker, och inte sällan klappar vi oss för bröstet för saker vi åstadkommit och tar alldeles för lätt för det som är ogjort.

Som statusrapporterna visar, är vi långt, långt från våra mål på flera områden. Vi har inte förbättrat vattenkvaliteten, vi har inte minskat våra uppsläpp tillräcklig snabbt för att nå målen, vi har inte förändrat skärgårdstrafiken eller hanterat utsläppen från jordbruket. En hållbarhetsstrategi värd namnet är inte bara en vanlig budget och verksamhetsplan i snygg grön kostym.

Hållbart inititativs förslag att lagstifta om hållbarhetsrådet är ännu mera byråkrati, när det som behövs är mer politiskt mod och beslutssamhet. Vi har redan verktygen, vi behöver använda dem.

I budgetdebatten ägnade vi oräkneliga timmar åt en tunnel som inte blir av, men ingen tid alls åt en hållbar helhet i trafiken, eftersom ett sådant förslag inte finns. Sätter man hållbarheten först skulle vi prata om ett trafiksystem med radikalt mindre privatbilism, inte att som klimatalibi sätta in några bussar som kör tomma för att helheten inte fungerar för människors vardag. Sätter man hållbarheten och planeten först, så slutar man till exempel prata om det privata markägandet som en absolut och helig spärr för planering, skydd av vatten och naturvärden. Det privata markägandet är starkt och skyddat, men också där måste helheten och samhällets intressen och överlevnad spela in.

Slutligen, några ord om tillit, trygghet och värderingar.

Grunden för ett demokratiskt samhälle är en bred och jämlik representation. Grunden för en bred och jämlik representation är att man först konstaterar att det finns strukturer och fördomar som hindrar alla att komma fram, att det finns människor som inte har en tillit till samhället och sin trygghet om man sticker ut hakan, att det finns grupper i samhället som befinner sig helt utanför ett demokratiskt beslutsfattande.

Jag tycker det vore viktigt att radikalt och tydligt lyfta fram dessa värderingsfrågor, att säga: Grunden för vår demokrati och vår välfärd är vår strävan att alla samhällsmedborgare är trygga och litar på att de har en plats i gemenskapen. Därför har vi ett ansvar att förändra dessa strukturer. Vi ska jobba för att på allvar, inte bara i ord inkludera ungdomars perspektiv och åsikter. Vi ska ha ett jämställt parlament. Alla minoriteter ska känna sig trygga. Alla ålänningar, oberoende av ursprung, ska få bidra till samhällsbygget på sina olika sätt.