Inlägg

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy

Eftervalsarbete, en terapeutisk metod

Under de snart två veckor som gått efter valet har jag städat som en galning. Jag har fått mitt kök renoverat (i liten skala). Jag har kört tre lass med skrot till återvinningscentralen, och åkt därifrån med en känsla av djup tillfredsställelse och lättnad. Den trevliga mannen som berättar hur man ska göra med färgburkar och trasiga cykelpumpar borde få medalj. Jag har städat garaget (ständigt pågående process). Jag har slipat och oljat en hallmöbel. Nu kastar jag lystna blickar på skåpen i hallen, och drömmer om en nyorganisering av jul- och påskprydnader. Märkta, stapelbara lådor, tänker jag. Såhär blir det varje gång. Efter en jobbig, krävande period måste ordningen återställas. Ett val är det värsta och mest underbara som finns. När det är över blir det tomt, oberoende av hur det gått. Hela upptrappningen, allt arbetet och nervositeten, den intensiva gemenskapen i gruppen - borta. Bara tystnad och ett resultat man inte längre kan påverka. Min metod för att sortera i huvudet är att

Liv, frihet, trygghet

I hela mitt medvetna liv har jag varit pacifist. I dagens värld är det något i grunden omodernt och helt utopistiskt. Även många av dem inom fredsrörelsen som pratar om fred och säkerhet och en värld som är regelstyrd, där lagar och avtal gäller, betraktar försvarspolitiken som viktig. Det förstår jag. När man ser det som nu händer i alla världens krig, i Ukraina, i Palestina, ser man hur det besinningslösa våldet eskalerar. Det finns ingen respekt för civilbefolkning, inget skydd för barn, ingen garanti att kvinnors kroppar inte våldtas som en krigshandling. Varje ond handling föder nya, i en förråande vålds- och hämndspiral. När krigen fortsätter, endast avbrutna av avsaknad av våld men utan verklig fred och försoning, är vi för evigt fast i ett ekorrhjul av förnyat våld. Nå, nu känner jag hur någon medlidsamt tänker att det där med fredsbyggande också misslyckats. Se bara på Ryssland. Vi trodde ju att handel och vandel och samarbete skulle fixa ryssarna. Det är sant. Vi misslyckades

Fackliga representanter duger

Lagtinget har haft en stormig debatt som bara handlade om en sak – att i ett lagförslag om Ålands pensionsfond föreslås att antalet fackliga representanter minskas från tre till två. Liberalerna ville ytterligare att paragrafen skulle strykas, så att inga fackliga representanter ingår i fondens styrelse. Det har framkommit att det inte finns någon särskild orsak att just de fackliga organisationernas företrädare saknar kompetens för fondens styrelse. Samma kompetenskrav ställs på alla styrelseledamöter, även om de inte är klart formulerade i lag. Principen att arbetstagarnas representanter finns i pensionsfonders styrelser tillämpas i samtliga finländska pensionsfonder, också i Veritas där de åländska offentligt anställda nu försäkras. Det är en beprövad modell där arbetsmarknadens olika parter finns representerade och garanterar stabilitet och samarbete. Att minska antalet fackliga representanter är en ideologiskt färgad kompromiss som saknar motivering i själva lagförslaget, som

Femton miljoner i havet

När landskapsregeringen i början av denna mandatperiod sa upp avtalet om elhybridfärjan med konsortiet Ansgar/Finnferries hävdades att kostnaden skulle bli marginell. Man avvisade ett förlikningsbud på 8 miljoner utan vidare diskussioner. Tingsrätten dömde landskapsregeringen till ett skadestånd på 10,5 miljoner euro, plus räntor, om man skulle överklaga. Det gjorde landskapsregeringen, efter att man begärt en förlängd besvärstid som kostade skattebetalarna dryga 60 000 euro. Motiveringen var att det var mitt i semestrarna. Efter stigande räntor kostar detta skattebetalarna 3 000 euro om dagen. Enligt tidningen Nya Ålands granskning meddelar Åbo hovrätt att rättegången skjutits fram med en månad på grund av stundande val. Ansgar bekräftar att alla de datum hovrätten föreslog hade passat. I en frågestund i lagtinget på onsdag kunde vice lantrådet Harry Jansson, i frånvaro av lantrådet Veronica Thörnroos, inte ge ett klart svar på exakt hur det gått till, men bekräftade att val

Vindkraften och min horisont

 Mitt sommarparadis i Geta ligger precis vid Norrhavet. Min horisont är den där den havsbaserade vindkraftsparken byggs när och om den blir av. När jag ser visualiseringarna av hur horisonten förändras känner jag en sorg över det intrånget och den förändringen. Det gjorde jag också när jag fick stuggrannar som byggde precis där det fanns ett ypperligt blåbärsställe, och när en ny väg till en annan stuga byggdes över fina svampmarker. Jag är säker på att de som i alla tider vandrat fritt ut på Boklobb, den halvö som sticker ut där min stuga nu står i vägen, var både ledsna och kanske lite arga. Vi människor sprider oss som gräshoppor och tar i bruk nya vatten och nya marker, ibland för gott och ibland för ont. När det gäller den havsbaserade vindkraften har jag två utgångspunkter. Jag har hela mitt vuxna liv jobbat för ett skifte från en värld som drivs av fossila bränseln som förstör planeten. Jag har varit och är en motståndare till kärnkraften som lösning, för att den är dyr och farl

Politik är vilja, men också att kunna och drömma

Liberale John Holmberg väljer än en gång att i en insändare gå till attack mot socialdemokraterna, som han enligt känt mönster anklagar för populism och billigt hyckleri för att vi berättar om vad vill och drömmer om. Motsatsen är den liberala politiken, som beskrivs som ansvarsfull, saklig och faktabaserad, som av en händelse. Vi vet alla att inget parti regerar ensamt efter ett val och att man då får prata ihop sig om prioriteringarna. John Holmberg och också andra liberaler har upprepade gånger aviserat att det kommer åtstramningar och nedskärningar av den offentliga ekonomin om liberalerna kommer till makten, men man har inte presenterat konkreta förslag att ta ställning till. Vår inställning är att politik också handlar om vilja och visioner om hur ett samhälle kan bli bättre. Vår ekonomiska politik handlar om att använda skattemedel sparsamt och effektivt. Vi vill förändra dyra, överbyråkratiserade strukturer, utveckla gemensamma lösningar som sparar pengar (till exempel ge