Mormor, mor, syster, dotter

Under flera månader har mitt fokus varit på politiken, på valet, på orden, på åsikterna.
Jag har pratat och skrivit och debatterat och köpt högklackade skor för att nå upp till talarstolen.

Nu har jag gått en tur i årets första snöfall med min syster och hennes hundar. Jag har hälsat på älskade Aura-mummu, och pratat med henne om det vi alltid pratar om. Lite om världen, lite om hennes hälsa, lite om äventyren när hon var ute och reste jorden runt och lärde en bartender att finska kvinnor tål en sup.

När jag kom satt hon framför tvn med en tom yoghurtburk i famnen. Hon hade nog somnat ifrån mellanmålet. När hon kände igen mig lyste hennes ansikte upp i samma gamla strålande leende.
"Onko se Nina!"
Och det var det ju. Hon bjöd på Jaffa och kex. När jag gick var jag en jullöpare, en vas och ett Arabia-fat rikare, och ända ut i korridoren beklagade hon att jag har en så fattig mummu som inte har mer att ge.

Ålderdomen är skoningslös. Den tar ifrån människan förmåga, förstånd och värdighet, men den tar inte kärleken.

Min andra syster och jag har besökt mamma. Vi drack kaffe, åt julstjärnor och lyssnade på Bing Crosbys White Christmas Album, och dessutom Tapani Kansa som sjöng Sylvian joululaulu.
Mamma sjöng med. Hon pratade om en pojke hon var förälskad i som tonåring. Efter ett par timmar blev hon trött, och förväxlade oss med sina två barndomskamrater.

Mina systrar och jag, tillsammans.
I våra medelålders kroppar ser jag min mamma, min mormor, min moster, min farmor och mina fastrar. Inte är vi vackra, men vi är dugliga. Våra bristningar, våra valkar, våra rynkor. Våra stadiga ben.
Efter några timmar tillsammans andas jag ut, på ett sätt som jag inte gör med någon annan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden