Nina Fellman

 Plötsligt ska man veta att det finns en pysselnazist på Åland. Man ska fundera på om det är tryggt att gå på en Medis-kurs om blommor. Plötsligt ramlar man ner i ett kaninhål av artiklar om hot, rättsprocesser och hets och hat från människor som bosatt sig på Åland. Och så tänker man - har jag mött dem i butiken? Det har länge sagts i vår politiska debatt att vi ska akta oss för att bli som Sverige, i betydelsen okontrollerad invandring av människor från andra kulturer, med andra värderingar. Alltid riktat mot människor med annan hudfärg och religion. Samtidigt flyttar problemen hit utan att vi märker det, men från andra hållet. Högerextrema, uttalade nazister, tungt kriminellt belastade personer, människor med domar mot sig för våld, hets mot folkgrupp, attacker mot homosexuella. Och så inser man hur naivt handfallna vi är inför detta, eftersom vi är ett samhälle som tror andra om gott, som inte misstänker att det finns en agenda som underminerar allt det vi vill stå för. Vi måst...

 Kom igen. Det får jag lust att säga när jag hör Wille Valve i radion förklara att partikamraten Tony Salminen inlägg på Facebook kunde uppfattas negativt eller tolkas på ett elakt sätt. Eller när jag läser hur Stellan Egeland förminskar reaktionerna eftersom "det  är mobben som ser ett tillfälle att misskreditera en människa, som man i grunden vet är god, för egen vinning". Det är ju solklart vad Salminen menar. Precis det han skriver. Det finns inte en människa som sett inlägget som inte förstår a. det var bättre för när karlarna bestämde, för då fick man åtminstone röka fritt b. det är sämre nu när tanterna bestämmer c. de tanterna som bestämmer ska inte få vara ifred ens när dom firar födelsedagskalas. Jag känner mig inte det minsta kränkt. Det skulle jag kanske göra om den här åsikten eller reaktionerna på den var en överraskning. Det är det inte. Fernissan är så tunn vad gäller jämställdhet, och respekten för kvinnors arbete är så tunn att kommentarer som dessa dyker u...

  Samarbete kring äldre är svaret   Vi var så nära, så nära i Mariehamn att få nånting gjort. Nu blev det inte så. Under de kommande åren hoppas jag att de som stoppade ett demokratiskt fattat beslu t är nöjda med utgången.   Nog om det.   Eftersom vi är tillbaka på noll med demensboendet i Mariehamn är det tid att höja blicken och se Åland som helhet .   Några fakta först.   Antalet äldre i befolkningen ökar i relation till alla andra åldersgrupper.  Så kommer det att vara i ett antal år framöver. Samtidigt föds allt färre barn. Eftersom de gamla blir betydligt äldre än förr ökar behovet av nya stödformer, nya boendeformer och nya vårdformer.    Demenssjukdomar är bara en del av bilden. Det allra viktigaste, som jag ser det, är att vi utvecklar vår äldreomsorg till en service som möjliggör ett aktivt, rikt och gott liv i ett eget hem där man kan leva tryggt med det stöd man behöver.   Äldreboenden av olika slag behövs, men de är en l...

Självstyrelsen står inför ett av sina viktigaste vägval någonsin, och om självstyrelsen ska förbli relevant för medborgarna måste vi ta den diskussionen.  Självstyrelsepolitik borde handla om att strategiskt och aktivt välja vad vi mäktar med att göra av det som vi har behörighet för, och det som är bra för ålänningarna. Ett exempel på där vi inte på ett samlat sätt har gjort det, och där utvecklingen på olika delområden har tagit beslutet åt oss, är digitaliseringen. Jag menar att vi redan under den förra eller förrförra mandatperioden borde gjort ett strategiskt ställningstagande att ingå i de finländska systemen, och därmed både snabbat upp processen och sparat en hel del vånda. Den enda vägen framåt för Åland är att samordna och inordna Åland i finländska digitala system, från Koski till Kanta, från alarmsystem till beskattning till fordonsregister. Små, för Åland skräddarsydda digitala lösningar som inte uppdateras eller är kompatibla med andra system är inte vad medborga...

Idag, måndag den 20.1 har lagtinget debatterat ett förslag till demokratistrategi. Här är mina synpunkter:   Hur vill vi att vårt samhälle ska fungera? Eller – hur vill vi inte ha det? Att leva i en demokrati där alla har en röst, under en historiskt rekordlång tid av fred – det är något att värna om , men kan vi säga varför .   Det är kanske lättare att säga vad man inte vill. Inte Ryssland, där korruption, vanstyre, förtryck mot oliktänkande, inskränkningar i yttrandefrihet och otrygghet för minoriteter är vardag. Inte Afghanistan - där bara halva befolkningen ens har rätt att vistas utomhus, få en utbildning eller jobba.   Inte USA, där ett val i plågsamt stor utsträckning gå r att köpa av den som har mest pengar och tillräckligt samvetslösa biljonärsvänner .   En demokratistrategi  är helt rätt i tiden och alldeles nödvändig , inte bara för   landskapsregeringe n utan för hela samhället. Det är inte vi här som är demokratin, vi politiker, utan...