Katten i soffan

Jag läser socialdemokraternas partiprogram. I morgon ska jag gå på mitt livs första partimöte och bli bekant med människor som i framtiden ska tillhöra mitt lag.
Vi delar en värdegrund, en ideologi, en utgångspunkt, men många av dem känner jag inte, och de känner mig bara som den offentliga Nina Fellman.
Där kommer att finnas konflikter jag inte vet något om, en gemensam historia, lojaliteter och nyfikenhet. Jag har hört att det sjungs mycket på sosse-möten, och jag kan ju inte ta en ren ton. Dessutom blir jag lite generad av allsång.
Det pirrar i magen på ett lovande sätt.

En oväntad komplikation av mitt beslut att ställa upp i val är att jag nu blir lite skamsen varje gång jag ler mot någon på gatan eller tackar tjejen i kassan. Tänk om de tror att jag försöker ragga röster och ställa mig in bara?

När jag cyklar upp i min gränd efter jobbet ropar en av tvillingpojkarna: "Nu kommer Nipru!"
Åtminstone de vet vem jag är. Grändens skräck. Hon som avskyr högljudda leksaker och hoppande i soffan. Hon som alltid ska kramas.

Katten lägger sig tillrätta över över magen när jag sätter mig i soffan. Han bryr sig inte ett skvatt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden