Stugpremiär

Fräknarna på min dotters näsa blir fler och fler.
När man går ner till stranden för att borsta tänderna isar det i tandköttet, och när man tvättar ansiktet i havsvatten doftar det som inget annat,  

Inga möss hade tagit sig in i år.  När jag städar ur hyllorna i köket ligger mattidningarna med midsommarrecept hoppfullt och väntar. Jordgubbar och lime, Grillklassiker. Krämig potatissallad.
På natten är det kallt, men kylan vet redan att den förlorat. Den drar sig tyst morrande tillbaka för några välsignade månader då det spädaste späda, blåsippan, kungsängsliljan, gullvivan fullkomligt oberörda av mänsklig beundran och rörelse tränger sig fram.

På min promenad till svärföräldrarnas stuga måste jag stanna flera gånger för att titta på det självlysande blå i skogen. Hur det bara finns där. Fågelsången är en kakafoni, Små gråbruna obetydliga fåglar klämmer ur sig ett jubel som inte alls står i proportion till något. På förrförra årets kalhygge växer vitsipporna i drivor.

På väg hem till stan ser jag vårbruket i full gång på åkrarna. I min ytterliga okunskap tänker jag att de, jordbrukarna kanske besjälas av samma känsla av triumf som blåsippan och gullvivan. Nu! Nu är det vår. Vår tur.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden