Hurra för Irland

Ja, ja, ja! Irland säger ja till homosexuella äktenskap. I en folkomröstning! I Dublin med en förkrossande majoritet, och på landsbygden i tillräcklig mån. Världen blir plötsligt lite öppnare, lite snällare och lite mänskligare mot alla människor.

HBTQ-frågor var i många år en marginalfråga, något som "avvikarna" kämpade för och som berörde bara dem. Idag är det en fråga som engagerar alla, för att man insett att sexuellt likaberättigande är en fråga om mänskliga rättigheter. Vem vill vara mot mänskliga rättigheter? Och vem vill, seriöst, idag, att staten ska ha synpunkter på vem som ligger med vem, och hur.

Jag ser fram emot en tid då HBTQ-frågor är helt oviktiga, för att sexualiteten helt enkelt är ett spektrum där människor rör sig, och där man inte så noga behöver definiera vad man, som man eller kvinna eller mitt emellan, där attraktion är attraktion, och så är det inget mer med det.

Kanske kommer den stora grupper fortfarande att vara "män" och "kvinnor som attraheras av varann, men jag hoppas att också de begreppen mjuknar, att mans- och kvinnorollerna blir nånting flytande, nånting som inte bara handlar om biologiskt kön.

Kort sagt, låt oss befria oss från de dumma gamla bojorna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden