Ingen regnbåge vid vägens slut
En helt borgerlig regering.
En helt manligt partiledargarnityr.
En allvarstyngd presskonferens om regeringsbildningen, fokuserad på behovet av besparingar och åtstramningar och underskott.
En Timo Soini som redan från början satt tonen genom att mest prata om Sannfinländarnas revansch och hur partiet har finanserna i skick.
Isänmaa. Isän maa.
En regering som är så värdekonservativ i sina utgångspunkter att alla som jobbat för jämställdhet, sexuella minoriteter och ett mer liberalt samhälle nu famlar efter garderobsdörrarna.
Utanför är hela den politiska vänstern, de gröna, de svenskspråkiga och kristdemokraterna.
För Åland och för svenskheten i Finland är detta dåliga nyheter, inte bara för att Svenska folkpartiet hamnar i opposition, utan också för att Socialdemokraterna varit det parti som starkast värnat tvåspråkigheten. Det kommer inte att vara en prioriterad fråga för Sipilä. Soini måste ge partiets hökar något när han tvingas acceptera kommande hårda besparingar, och då sitter svenskan löst.
Kanske var det helt enkelt så att det urbana, mångkulturella och moderna Finland avancerade för snabbt, och att många människor i landet som motreaktion vände sig inåt och bort från förändring, från Europa, från mångkulturalism och alltför glada och färggranna politiker.
Det hör till politikens natur att makten skiftar, och att de som vinner ett val ska prövas i regering. Inget att säga om det.
För oss alla som vill ha ett land som är öppet, tolerant, mångspråkigt, färggrant och progressivt, stundar tuffa tider. För oss som tror att tuffa besparingar kan fördjupa den ekonomiska krisen, för oss som tror på solidaritet i Europa och världen kommer Finland att ta flera steg bakåt.
För socialdemokraterna och för Svenska folkpartiet är det förmodligen bra att bli utanför regeringen, och låta Sannfinländarna visa vad de går för. Det finns en avgrundsdjup klyfta mellan modern socialdemokrati och socialliberalism och den främlingsfientliga konservatism Timo Soini och hans parti står för.
Men ack, moderland. Det blir fyra långa år.
Imorgon börjar kampen.
En helt manligt partiledargarnityr.
En allvarstyngd presskonferens om regeringsbildningen, fokuserad på behovet av besparingar och åtstramningar och underskott.
En Timo Soini som redan från början satt tonen genom att mest prata om Sannfinländarnas revansch och hur partiet har finanserna i skick.
Isänmaa. Isän maa.
En regering som är så värdekonservativ i sina utgångspunkter att alla som jobbat för jämställdhet, sexuella minoriteter och ett mer liberalt samhälle nu famlar efter garderobsdörrarna.
Utanför är hela den politiska vänstern, de gröna, de svenskspråkiga och kristdemokraterna.
För Åland och för svenskheten i Finland är detta dåliga nyheter, inte bara för att Svenska folkpartiet hamnar i opposition, utan också för att Socialdemokraterna varit det parti som starkast värnat tvåspråkigheten. Det kommer inte att vara en prioriterad fråga för Sipilä. Soini måste ge partiets hökar något när han tvingas acceptera kommande hårda besparingar, och då sitter svenskan löst.
Kanske var det helt enkelt så att det urbana, mångkulturella och moderna Finland avancerade för snabbt, och att många människor i landet som motreaktion vände sig inåt och bort från förändring, från Europa, från mångkulturalism och alltför glada och färggranna politiker.
Det hör till politikens natur att makten skiftar, och att de som vinner ett val ska prövas i regering. Inget att säga om det.
För oss alla som vill ha ett land som är öppet, tolerant, mångspråkigt, färggrant och progressivt, stundar tuffa tider. För oss som tror att tuffa besparingar kan fördjupa den ekonomiska krisen, för oss som tror på solidaritet i Europa och världen kommer Finland att ta flera steg bakåt.
För socialdemokraterna och för Svenska folkpartiet är det förmodligen bra att bli utanför regeringen, och låta Sannfinländarna visa vad de går för. Det finns en avgrundsdjup klyfta mellan modern socialdemokrati och socialliberalism och den främlingsfientliga konservatism Timo Soini och hans parti står för.
Men ack, moderland. Det blir fyra långa år.
Imorgon börjar kampen.
Kommentarer
Skicka en kommentar