Ner med regeringen

Nej. Nej. Nej.
Det här är inte vad jag vill! Det är inte min politik, inte mitt land, inte min gemenskap. Jag vill avsäga mig mitt medborgarskap, och aldrig mer heja på Finland i hockey.
Så känns det.
Jag vet att det inte är en vuxen och ansvarsfull reaktion och att demokratin ska ha sin gång och att jag redan fyllt 50, men så känns det.
Den självbelåtna gubbigheten i Timo Soinis kommentarer till regeringsförhandlingarna, de avskyvärda uttalandena om att klassa flyktingar efter ekonomisk nytta, den stumma oförståelsen för att kvinnor är jävla hälften av befolkningen.
NEJ.
Jag står inte ut.
Aldrig tidigare i mitt liv har jag så starkt känt att det är ondskan som regerar, att hoppet dött om en utveckling i mitt land som jag kan stå för.
Centern och Samlingspartiet tillåter sig nu att bli pantfångar hos ett parti som visserligen saknar Sverigedemokraternas koppling till nazismen, men som i sin praktiska politik gentemot alla minoriteter, flyktingar, invandring och mångfald, är värre.
Sannfinländarnas politik är en hyllning till enfalden, till tjockskalligheten och till den tigande värdekonservatismen, och jag vill inte ha något med det att göra.
I Centern och Samlingspartiet finns anständiga människor, moderna människor och vidsynta människor.
Den politik de nu samlas kring kommer att leda i fördärvet för dem, moraliskt och mänskligt.

Och nu ångrar jag mig.
Jag stannar. Jag ska bli så besvärlig, så högröstad, så svenskspråkig, så queer, så hen-reformig och flykting-kramande jag kan. Jag ska bli taggen i tassen, stenen i skon, skärvan i spegeln, sprickan i porslinet, ända tills jag kan vara med och slå spiken i kistan på denna förfärliga regering.

Och kom inte och säg att det inte fanns annat att göra. Juha Sipilä hade alternativ, Han valde Sannfinländarna.

Jag säger nej.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer