Spridda skurar från veckan som gick
1. Vad är det med Paf och Liberalerna? Alltid när det pratas om spelberoende och hur landskapsregeringen använder de miljoner som kommer samhället till del genom spelmonopolet, så får man känslan av att det är nånting snuskigt och förbjudet som pågår, och att regeringen nog borde hålla sig för god för att använda pengarna.
Är det så, Mats Perämaa och Tony Asumaa? Borde landskapet sluta med penningspel? Jag kan förstå argumenten för att inte syssla med spel i samhällets regi, även om det är lukrativt. På samma sätt som med alkoholmonopolet är det ju en verksamhet som innebär att människor kan komma till skada.
Men, om man väl svarat ja på den moraliska frågan om man alls ska syssla med spel, då ska väl pengarna användas för det allmänna bästa? Alla är medvetna om att det inte är pengar man kan räkna med alla år, men vore det bättre att bara låta dem ligga i Paf:s kassa? Rimligen går det inte att ösa så mycket mer på det åländska föreningslivet, som redan är synnerligen väl finansierat.
Grinollar, säger jag. Bättre att låta pengarna jobba.
2. Stephan Toivonen. Vad kan man säga. Av alla fega, fjantiga och självgoda argument tar nog uppropet för att stoppa flyktingmottagning till Föglö priset. Kolla på statistiken över vilka länder i världen som tar emot flest flyktingar. Det är de fattigaste och närmaste som får ta stöten. Vår ynkliga lilla droppe i havet är knappt ens anständig.
3. Regeringsförhandlingarna, med herrarna SSS i spetsen, lovar hårda bandage. Det blir tuffare tider för kvinnor, för svenskspråkiga, för invandrare, för alla som inte riktigt kan visa att de är "nyttiga". Den högerpolitik som den centerledda regeringen står för är konservativ, bakåtblickande och åtstramande på ett sätt som känns så 2010, när alla ännu trodde att åtstramningar skulle lösa kapitalismens kris.
Det gjorde den ju inte, snarare tvärtom. Vore det inte dags att försöka något nytt? Piketty, någon? Paul Krugman?
4. Obunden Samling faller isär. Om det faktisk finns kraft i partiet att ta sig till val med seriösa kandidater, så är det ett mirakel. När Gun-Mari Lindholm kastade in handduken som partiledare var det inte oövervägt, utan med insikten om att partiets mer seriösa politiker var på väg åt ett håll, medan gräsrötterna var kvar i en splittrad och spretig verklihet som inte längre, funkade. Kanske inte världens snyggaste exit, men begriplig.
5. Nya Åland, är, ursäkta en partisk person, det modigaste lilla tidningsbolaget i världen. Inga pengar, inget kapital, för lite folk och gamla grejer. Ändå gör Nyan tuffare och mer framåtsträvande beslut än de flesta andra tidningsbolag. Missa inte helg-Nyan, för det är journalistikens framtid.
Är det så, Mats Perämaa och Tony Asumaa? Borde landskapet sluta med penningspel? Jag kan förstå argumenten för att inte syssla med spel i samhällets regi, även om det är lukrativt. På samma sätt som med alkoholmonopolet är det ju en verksamhet som innebär att människor kan komma till skada.
Men, om man väl svarat ja på den moraliska frågan om man alls ska syssla med spel, då ska väl pengarna användas för det allmänna bästa? Alla är medvetna om att det inte är pengar man kan räkna med alla år, men vore det bättre att bara låta dem ligga i Paf:s kassa? Rimligen går det inte att ösa så mycket mer på det åländska föreningslivet, som redan är synnerligen väl finansierat.
Grinollar, säger jag. Bättre att låta pengarna jobba.
2. Stephan Toivonen. Vad kan man säga. Av alla fega, fjantiga och självgoda argument tar nog uppropet för att stoppa flyktingmottagning till Föglö priset. Kolla på statistiken över vilka länder i världen som tar emot flest flyktingar. Det är de fattigaste och närmaste som får ta stöten. Vår ynkliga lilla droppe i havet är knappt ens anständig.
3. Regeringsförhandlingarna, med herrarna SSS i spetsen, lovar hårda bandage. Det blir tuffare tider för kvinnor, för svenskspråkiga, för invandrare, för alla som inte riktigt kan visa att de är "nyttiga". Den högerpolitik som den centerledda regeringen står för är konservativ, bakåtblickande och åtstramande på ett sätt som känns så 2010, när alla ännu trodde att åtstramningar skulle lösa kapitalismens kris.
Det gjorde den ju inte, snarare tvärtom. Vore det inte dags att försöka något nytt? Piketty, någon? Paul Krugman?
4. Obunden Samling faller isär. Om det faktisk finns kraft i partiet att ta sig till val med seriösa kandidater, så är det ett mirakel. När Gun-Mari Lindholm kastade in handduken som partiledare var det inte oövervägt, utan med insikten om att partiets mer seriösa politiker var på väg åt ett håll, medan gräsrötterna var kvar i en splittrad och spretig verklihet som inte längre, funkade. Kanske inte världens snyggaste exit, men begriplig.
5. Nya Åland, är, ursäkta en partisk person, det modigaste lilla tidningsbolaget i världen. Inga pengar, inget kapital, för lite folk och gamla grejer. Ändå gör Nyan tuffare och mer framåtsträvande beslut än de flesta andra tidningsbolag. Missa inte helg-Nyan, för det är journalistikens framtid.
Kommentarer
Skicka en kommentar