Staden och kommunerna

<- <<- ->   []

Innan lagtinget går hem och lägger sig för denna mandatperiod kommer en ny lag om Kommunernas socialtjänst (KST). Som lagen nu är utformad är den en tämligen urvattnad kompromiss som ger kommunerna ytterligare två år på sig att vela och obstruera mot en nödvändig förändring. De två förlorade åren får Centern ta på sig. 

Sen ska viktiga samhällsområden; specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård samordnas i ett kommunalförbund, med syfte att förbättra anonymitet, integritet och sårbarhet och öka kompetensen gentemot klienterna i svåra ärenden.

Vackert så, men det borde ha gått snabbare och det räcker inte på långa vägar.

Det är min övertygelse att man måste gå längre än så.

I vår administration, i vår politik, i vår planering och inte minst i våra huvuden finns gränser som idag förhindrar att Åland utvecklas. Allra besvärligast är gränserna i våra huvuden, som rätt effektivt hindrar oss från att tänka riktigt bra.

Ta miljöarbetet som exempel.

Det viktigaste instrumentet för att skydda och bevara den åländska naturen samtidigt som man utvecklar det åländska samhället är att man har ett vettigt, effektivt och framtidsinriktat planeringsinstrument.

Det existerar inte på Åland idag. I stället finns sexton kommunala särintressen, för vilka den egna kommunens gränser utgör slutet på det kända universum.

Ett utmärkt exempel är Svinö holme i Mariehamn. Där vill både Liberaler och Moderater exploatera, som om bristen på bostadstomter vore så överhängande i staden att det är värt det att bygga vägar rakt över Espholm, bro, och infrastruktur, samt leda en massiv trafik över den redan hårt trafikerade Ålandsvägen.

Det kanske vore vettigt när man exploaterat all tillgänglig mark i Mariehamn, och om man tror att Mariehamn alltid kommer att vara inklämt mellan Jomala och en bit av Lemland.

Annars kunde man ju också tänka som så, att det precis utanför dagens stadsgräns finns fina nya bostadsområden (Möckelö, Solberget) och att det bara på 20 minuters avstånd i Hammarland finns undersköna tomter med havsutsikt.

Så mycket av kommunalpolitiken på Åland handlar om att avundsjukt snegla på grannen och räkna sina egna slantar. Då blir det naturligt att sträva efter att vara självtillräcklig på allt.

Tänker man i större helheter, kan man dela. Alla måste inte göra allt, och inte ha allt.

Mariehamn är motorn för Åland. Klart att staden ska växa, men med kommunerna runtomkring.

Centern och Liberalerna värnar om kommunerna, för att det är deras maktbas på landsbygden. Moderaterna värnar om pengarna i Mariehamn som om det vore deras eget företag att vrida vinst ut. 

För mig spelar det faktiskt ingen roll om ett barn som far illa bor i Sund eller Mariehamn, eller ens i östra eller västra Saltvik. Det ska ha bästa möjliga hjälp ändå. Bra stadspolitik är att de övriga kommunernas invånare också har det bra, och vice versa.

Till och med Runar bak i Laby ska tycka att dom i stan inte är så tokiga i alla fall.