Ytternäs skola, måndag

Ytternäs skola. Måndag morgon.
Åland är bedövande vackert. Allt blommar, allt är skiraste grönt. När man andas fylls lungorna med ren luft. Det känns som om man har klorofyll i ådrorna.
Jag ska möta tre klasser, tre femmor, och prata om media, framtid och att läsa tidning.

Det är min favoritålder att träffa barn. I femman är de så kloka och vet så mycket, och vågar veta. Det är innan puberteten vänder upp och ner på både kroppen och knoppen, före alla möjliga rädslor blir så stora att mamma och pappa inte kan hjälpa. I femman duger de flesta ännu, och ingen har tyckt att de måste lära sig förlora och bita ihop.

Biblioteket i Ytternäs är i en klass för sig. Mitt i skolan, som ett pumpande hjärta, välkomnande och öppet.
I klasserna blir jag mött med nyfiken uppmärksamhet. De som börjar sloka mot slutet av mina 45 minuter gör det för att det är måndag, solen silar in genom fönstret och allt är lite småtråkigt tryggt.

Jag blir bjuden på lunch. Över risgrynsgröten med äppelmos svarar ungarna lite allvarligt på mina vuxentöntiga frågor. De är liksom snälla med mig, och trygga i sin vardag.

Jag känner, väldigt starkt, att det är så här skolor ska vara. Säkert upplever jag mina tre timmar som mer idylliska än vardagen alltid är, men där finns en arbetsro och en stillsamhet som för mig är basen i det goda samhället.

Efter skolbesök brukar jag vara trött in i märgen. För den som är en ovan lärare tar det på krafterna att nå fram.
Idag bar jag med mig en varm känsla i magen av att det finns saker i världen som bara är rätt.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden