Mariehamn, Självstyrelsedagen

Aldrig i livet, tänkte jag när den illa skrivna, fula och mentalt nedsmutsande broschyren från herr T landade i min postlåda. Aldrig i livet att jag har den i mitt hem.
Den åkte ut, men känslan var själsligen densamma som när man åkt färja ett par timmar och känner sig lite grumsig och ofräsch.

Vore jag av utländsk, icke-nordisk härkomst skulle jag förmodligen bli rädd. Jag skulle känna att jag inte duger åt det här samhället, att det finns människor omkring mig som tittar snett på mig för något jag omöjligt kan ändra på - min hudfärg, min hårfärg, mina mörka ögon.

På Ålands självstyrelsedag är det många som skriver om stolthet, om kärlek och.
Det känner jag också.
Jag är stolt över mångfalden. Jag är stolt över förändringen. Jag är stolt över det lokala beslutsfattandet, över vårt fantastiska stadsbibliotek, över att äldreomsorgen är god och skolorna fina. Jag är stolt över att min vän Camilla är lantråd, över att Emmaus kan göra så mycket gott, över Carina Karlssons roman.
När jag får gäster är jag stolt över den fantastiska naturen på min sommarstuga.

Jag är stolt över det vi skapar tillsammans.

Sen är det slut. Jag vill inte att allt ska förbli vid det gamla. Jag vill inte att våra gränser ska stängas. Jag vill att framtidens ålänningar ska vara annorlunda. Jag vill se nya grödor, nya traditioner, flera färger på flaggorna.

Faktiskt så tycker jag riktigt illa om Ålänningen sång. Särskilt versen om hur åländska kvinnor och män aldrig svikit sin stam och dess ära. Det representerar en unken gammal nationalism som jag inte står för, varken stammen eller äran.

Det som binder oss samman är inte jorden, utan gemenskapen. De osynliga trådar som bara syns när ljuset faller snett, som spindelväv i kvällssol.
Tack och lov att det går att väva nya trådar.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer