Låt oss glömma namnen på mördarna

För fyra år sen var det en liten flicka i min närhet som blev väldigt ängslig och orolig. Det var inte så hon brukade vara.
Så småningom kom det fram att hon hört och sett att det var en elak gubbe som mördade socialdemokrater, och hon var rädd att han skulle komma och ta hennes mamma.

Jag skrev en ledare då, om att jag aldrig skulle ta den mannens namn i min mun, eller skriva det och därmed bidra till att odödliggöra minnet av ytterligare en slaktare av barn.
Det finns så många namn som vi kommer ihåg för deras hat, deras brott och omänsklighet.
Offrens namn kan vi inte, för de är så många.
Vi minns platserna där ohyggligheterna hände. Utöya. Auschwitz. Kobane. Rwanda. Gulag.

Alla dessa platser där människor tagit sig rätten att döma ut andras rätt att leva, andras strävan efter lycka, andras värde som människor.

När jag läser den åländska debatten blir jag ibland förtvivlad över att vi (jag också) inte vårdar våra tankar och ord bättre, inte tänker våra tankar färdiga, inte tar reda på mer eller lyssnar.
Ofta blir jag arg.

Fascismen och nazismen är våldsideologier som bygger på grundtanken att människor har olika värde. Fascismens tankegods kommer ur nationalromantiken och nationalismen, upphöjandet av det egna folket och territoriet som något bättre än alla andra, något upphöjt och innerligt som andra saknar.

Den känslan vill jag värja mig emot. Jag vill medvetet låta bli den självgodheten.
Vi har det bra på Åland. Det betyder inte att vi är bättre. Så fort vi börjar tänka så om oss och andra, så fort vi ger upp hoppet om att kunna möta andra människor, och vara öppna för en förändring, då är vi verkligen förlorade.

Ingen har ju sagt att det är lätt. Ingen har sagt att det inte krävs arbete. Ingen har sagt att det inte blir problem, men, seriöst, vad är alternativet?

Idag såg jag en lagtingsman dela en länk om att det är antirasisterna som är problemet, när antisemitismen gör sig bred.
Jag såg en filmsnutt på youtube där en nyutnämnd kommundirektör var huvudtalare vid en demonstration. Ett av slagorden på plakaten var "Krossa sionismen".

Är det inte väldigt lätt? Rasism är fel, alltid.
Våld som politiskt påverkningsmedel är fel, alltid.
Och nazism är fel, alltid. Inte lite ibland.

Det blir inte bättre för att man riktar hatet mot nya grupper.