Nej. Nej. Nej.

I hela mitt vuxna liv har jag tänkt och trott: Det händer inte igen.
Inte ugnarna som bränner liken, inte röken, inte människorna som vet men inte ser. Inte de godas tystnad,

Nu vet jag inte.
I land efter land i Europa, i Polen och Ungern, i Frankrike, i Storbritannien,  i Danmark, i Sverige, vinner de fascistiska partierna mark. I Grekland står Gyllene gryning och väntar på att vänstern ska misslyckas, och borgerligheten i Europa ler i mjugg.

I Finland tiger regeringen, eller twittrar lite, när en riksdagsman beskriver sin dröm om ett rasrent Finland.

På Åland är det några sketna sossar som protesterar, och trivialiseras, när man anställer en kommundirektör med nynazistisk bakgrund.
Och ingen, ingen protesterar när det möte när klarhet ska bringas ska ske bakom lyckta dörrar, utan insyn av media eller allmänhet.

Hela mitt vuxna liv har jag trott på yttrandefriheten. Jag har trott på en fri press som en av de viktigaste garantierna för att makten, vilken politisk färg den än har, granskas och ifrågasätts.

Nu vet jag inte.
Så fort frågorna ställs kommer ropen. Det är en häxjakt, det är ett drev, rasisterna är offer och journalisterna är hyenor.

Jag vet att många av vänsterns väljare även i Europa, även i Sverige och Finland, röstar på sannfinländare och sverigdemokrater. Jag tycker att vänstern trots det och på grund av det måste sluta maskera sig som lite snällare borgare, och stå upp för sina värderingar, för solidaritet, för fred och för ett samhälle som värnar om alla människor.

Alla ekonomiska system har misslyckats. Kommunismen var en katastrof. Kapitalismen är i grunden ett system där den starka har rätt och den svaga får utnyttjas. Däremellan står demokratin. Om inte vi. både vänster och höger om mitten, säger nej till rasismen, och nej till fascismen, vad finns det då?


Kommentarer

  1. Tack för att du skrev om allt jag känner.

    SvaraRadera
  2. Det är en oroväckande tid. Tillstå några fel kan människorna inte. Hellre får det gå åt skogen med demokratiska värderingar. Hur blev det så?

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden