Mariehamn, Sjökvarteret.

Först var jag till torget. Torsdagsloppisen, musiken, den lilla flickan som dansade till en schottis med precis hela kroppen. Det starka kaffet och kanelbullen, kanske sommarens bästa fika.
Luften mättad av sensommar och tid att släntra genom stan.
Jag stannade på Torggatan, hos min vän sedan många år, och köpte salmiaksmandlar. Hon pratade om sin känsla av att främlingsfientligheten måste bemötas så att man behåller kärleken i sitt hjärta. Att det är det enda som räknas. Hon jobbar jämnt. Det gör de flesta jag känner som flyttat till Åland från annat håll.

I Sjökvarteret vällde människor in till Hiroshima-aftonen. Så många har jag aldrig sett, och då har jag ändå varit med några år. Det kändes varmt och fint, och Slemmern låg stilla och andades.
Sen berättade Mehmet Tursak om flyktinglägren i Turkiet, dit de syriska flyktingarna kommer i tusental.
Han sa: Barnen bryr sig inga. De är barn. De vill leka.

Den var hjärtskärande, denna tanke att barn som förlorat allt, allt, ändå sitter i ett tält i ett flyktingläger och vill leka, och att det ska finnas människor på Åland som inte gör ett skit åt saken, som tycker att man ska "hjälpa folk i sina hemländer".

Jag tänker på diskussionen som förföljt mig i några dagar, om hur man ska reagera och agera mot den växande rasismen. Om man ska vara tyst för att inte ge de främlingsfientliga mer uppmärksamhet, om man ska låta bli att vara så irriterande vänster, eller om man ska skrika och sparka.

Jag vet inte, men gråten packar på i halsen. Jag vill inte att vi ska vara så ynkliga.

Kommentarer

  1. Unknown7 augusti 2015 kl. 10:15

    Kanske du slutar gråta om vi skulle ta emot 5 miljoner flyktingar...Singapore har en yta som är jämförbar med med fasta Ålands yta och de har över 5 miljoner invånare...vi bygger höghus på Åland...och tar emot 5 miljoner flyktingar...de blir nog bra...du måste dock avvara lite av det du har idag...bostadsyta...och andra saker du tar för givet idag...du och dina barn kan får därefter bara det nödtorftigaste liksom flyktingarna...men de måste vara okej...allas lika värde som du ju säger...om alla är lika värda borde ju alla få lika mycket...sant eller ej...de e frågan...om en är värd någonting så måste ju de andra vara lika mycket värda...om vi jämnar ut levnadsstandaren på jorden så att alla får lika mycket av mat...husrum och så vidare...då blir det bra...va fint vi får det...allas lika värde som du nämner titt som tätt...jag är inte rasist...det är säkert...vi ska dela lika på allt...om du har 2000 i lön och jag 1500 så ger du mig 250 varje månad...då e vi lika värda...de blir bra...samma skatt skall vi ha oberoende var vi bor...att hjälpa flyktingar i hemländer kommer int på fråga...vi ska fördela jordens befolkning jämt och dela ut behov för överlevnad jämt...de blir bra...solidaritet heter det...alla lika värda...är du beredd att göra detta...annars är du ju inte solidarisk...som du ju proklamerar att du är samtliga har lika värde etc...förstatliga allt hjälper till...det vore det bästa...så att vi kan dela lika...så som de nu är så är det orättvist...seglat på landskapsfärjorna...kände mig diskrimerad...fick nära 5000 e i lön som kapten...men matroserna fick 6500...mycket vits med att gå i skola...nix...lönen var bra men lägst av alla hade jag när jag var kapten med högsta ansvaret......om vi varit solidariska hade vi alla fått samma lön...NF kommentera detta vore du vänlig...

    SvaraRadera
  2. Anonym7 augusti 2015 kl. 18:00

    Nej, jag tycker inte att Nina ska sätta någon tid på att kommentera dig. Du är oresonlig, falsk och lögnaktig, och rasismen lyser igenom, tro inget annat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Unknown7 augusti 2015 kl. 19:39

      Typisk vänsterkommentar!

      Radera
    2. Unknown11 augusti 2015 kl. 17:02

      Beklagligt är att man måste vara anonym för att våga skriva något. Typiskt en som inte vågar stå för sina ord och visa sitt namn.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer