Frihet åt Västsahara, från Markusböle

Det hettar i kinderna, och rumpan känns stel. Vaderna stramar. På vänstra hälen har jag ett praktfullt skavsår, och i själen en djup frid.
Det är Kanonlopps-helg.
I år gick jag för Emmaus, för kampanjen för ett fritt Västsahara.
Mina 15 kilometer i gott sällskap var ett nöje. Åland är bedövande vackert alla tider på året. På våren tänker jag att inget kan vara finare än när den första skira grönskan kommer som en dimma över åkrar och björkar. På sommaren att vattenblänk och de mjuka röda klippornas värme är bäst.
Efter en promenad genom kulturmarkerna från Markusböle till Vikingavallen idag, tja, kanske ändå höstens mättade palett, de betande djuren, höstsolen mot de gula löven.

I valtider är man mycket i sitt huvud. Denna dag var det bara kroppen som arbetade, och sög in skönheten, syret i luften, dofterna när vi gick genom skogen.

När jag var yngre längtade jag bort ibland, till de stora städerna och de stora händelserna. Inte längre. Ge mig en höstdag, doften, solen, känslan av mina fötter i skorna, på stigen, i skogen, och jag är nöjd.

Och frihet åt Västsahara.

Kommentarer

  1. Ska du kämpa för frihet för Västsahara bör du göra det på plats, varit där så jag vet hur det är!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden